Chinatown, Little Italy, SoHo och Stand-Up

Vaknade såklart upp imorse med svullen hals och snuvig näsa. Men men, inget som inte lite te och havregrynsgröt kunde kurera. Det har varit en späckad dag. Började med en promenad några kvarter bort till Times Square för lite shopping. Blev en pålurade biljetter till stand-upshow samma kväll. Fortsatte till China Town för att checka in lite fiskmarknader och affärer med utbud av diverse torkade, oidentifierbara ingredienser. Efter en pastalunch i Little Italy så knatade vi in i Soho för mer shopping och fika.

Tillbaka till Times Square. Därifrån kom vi tre Broadwaybiljetter rikare. På lördag ska vi nu se West Side Story. Jo ja tackar ja. Kultur är aldrig fel.

Så var det då ikväll den där showen på Broadway Comedy Club. Klubben där Jerry Seinfeld slog igenom. I en mörk källarlokal fick vi se sju olika komiker. En del riktigt, riktigt bra. En del pinsamma bottennapp. Kul var det i alla fall.

Dag ett får ses som lyckad.

Start Spreading the News

Äntligen här, i lägenheten som är mycket finare än vad jag hade väntat mig. Ligger tre kvarter från Times Square. Duane som nu är vår landlord visade sig vara supertrevlig och ha riktigt god inredningssmak. Kanske att vänta från en 25årig gaykille i modebranchen.

Bussresan tog två timmar längre än vad den enligt tidtabell skulle ta pga. trafikstockning. Sedan kan jag även nämna att det inte är någon hit att dra runt på en resväska i ett slaskigt New York under rusningstid. Det är ett smått mirakel att både Sara och Freja lyckades ta sig hit med sina flyg eftersom typ hälften av alla flighter blev inställda.

Summa sumarum. Tuff dag. Men efter lite Thaikäk framför en hyrfilm i vår lya så känner jag mig som en människa igen. Redo för att attackera Äpplet imorgon.

Over and out.

I'm meant for the edge

Glöm det där med att situationen var planerad och säker. Mitt i allt drog ju en snöstorm in och gjorde det osäkert huruvida mina kära vänner kommer med sina plan eller inte. Dessutom upptäckte jag att de där bussbiljetterna jag klickade hem igår var bokade för hemresa den 1a. Jag ska åka hem den 2a. Icke ombokningsbara. Så det blir till att köpa en ny.

Men men. Håll tummarna för att planen landar som de ska i NYC imorgon och att när ni hör från mig imorgon kväll så är jag intill Times Square.

Godnatt!

Living on the edge: om att vänta till sista minuten

Ja, jag har den senaste tiden lagt mig till med en det-löser-sig-alltid-attityd. Vilket resulterade i att jag nu, två dagar innan min New York-resa stod utan varken biljetter dit eller någonstans att bo. New York är heller inte det minst populära resemålet under nyår vilket gjorde det hela mycket mer intressant.

För att göra en lång historia kort så har jag tillsammans med GRSP-Freja och GRSP-Sara hyrt en lägenhet precis intill Times Square och jag klickade precis hem bussbiljetter som tar mig både dit och hem. Det var väl inte direkt det billigaste här i världen men för läget och tiden på året så tror jag ändå att det var helt ok. Ser helt klart fram emot att spendera fem dagar med tjejerna mitt i smeten i världens coolaste stad.

Och se! Det löser sig alltid.

Juldagsmorgon (lunch)

Juldagsmorgonen är ju den stora högtiden här i USA och här i huset var det julklappsutdelning imorse. Eller ja, det blev väl inte förrän framåt tolvtiden. Jag kom ut ur duschen runt halv elva och fann Max, kusin Taras nyblivna make, i vardagsrumet med plutande läpp "This is the latest Christmas morning I've ever seen". Så det blev till att jaga upp alla ur sängen. Eftersom vi var på midnattsmässa i the DC cathedral igår efter julpartajet så blev det rätt sent. Men fint var det.

Julklappsutdelning flöt på med alldeles för många fler julklappar mer till mig än vad jag hade räknat med. Favoriten var en svart vintageväska i läder från Tara. Farbror Åke blev mäkta nöjd över sin cigarr inhandlad i Florida. Mission accomplished. Därefter juldagsbrunch med diverse rester, äggröra och mimosas. Nu är jag lika proppmätt som igårkväll. Räknar med fler restmåltider innan dagen är slut. Men jag tackar inte nej till Janssons, skinka och franska ostar som vi smått oortodox har inkluderat i vårt julbord.

God Jul!

Dagen är här då Georgias favoritsnubbe nr 1 föddes (eller ja det är väl egentligen imorgon men vi skandinavier har ju fått det hela lite om bakfoten) och jag önskar er alla en riktigt god jul. Jag kommer att njuta av dagen här i DC med lussebullar, rödkål, janssons, sill, köttbullar, glögg, pepparkakor och allt som jag inte ha på julafton. Hemlängtan som alla förvarnade om innan håller sig på bekvämt avstånd, Skype is the shit, och det kommer nog bli en bra dag. Hoppas att er blir densamma!

Kram

Julpyssel

Välbehållen framme i DC. Julskinkan togs precis ut ur ugnen och jag meddelades precis att det imorgon ska göras Janssons, köttbullar, mammas rödkål och lussebullar. Jag kanske kommer i lite julstämning i alla fall.

Förresten om ni vill läsa mer om vår Florida/Bahamas resa kan ni läsa en av mina resekamrater, Matildas blogg

Bloggning från ett flygplan

Första gången jag bloggar från ett flyg. De bjuder på WiFi såhär under julen, shysst. Datorsystemet låg nere på flygplatsen så jag missade min flight men bokades snabbt om till nästa som gick en och en halv timme senare så ingen fara på taket.



Hörs snart!

Ompackning

Igår vid lunchtid rullade jag, Freja och Matilda in i Macon. Sara droppade vi ju i Miami för flyg hem till Sverige och Craig släppte vi av hos sin värdfamilj i Savannah. Vi spenderade två dagar där hos min favvofamilj the Shillingtons. Oyster Roast med en av Savannahs Rotaryklubbar på lördagen och allmän avslappning med god middag på söndagen. Kändes nästan lite sorgligt när Freja och Matilda släppte av mig hos the Bells hemma i Macon. Vi har haft det så mycket roligare än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Efter två bra dagar med min andra favvofamilj the Bells så packar jag nu om väskan till varmare kläder för att imorgon hoppa på flyget till DC. Riktig svennejul ska det bli med kusinerna. De varmaste skorna jag har är Converse. Vojne vojne.

Hela gänget på middag i Miami

Mitt i centrala Miami: nu inte bara som pappa utan även som miljögrupp!

Freja & Matilda i Coconut Grove Marina i Miami

Fancy picknick på vårt (faktiskt riktigt) fina hostel

Sara & Freja första middagen på Norwegian Sky

Norwegian Sky

I Bahamas huvudstad Nassau tog vi en guidad tur med stil. I en limo. Det är sant.

Jag, Sara, Freja och Matilda på en av våra långa bufféluncher

The gang sista kvällen på båten.

Post Cruise

Kort inlagg fran ett hostel i St. Augustine, Amerikats aldsta stad. Riktigt fint. Imorse klockan 8 klev vi av kryssningsbaten efter fyra riktigt skona dagar pa Norwegian Sky. Ett inte alltfor hart liv bestaende av gratismat, sol, dans och skratt. Bilder och rapport kommer senare. Imorgon drar vi till mitt favvostalle Savannah for en Oyster Roast med Rotaryklubben och natten spenderas hos familjen Shillington igen.

En vecka fran jul och vi hade 25 grader idag. Livet kunde vara hardare.

I'm off!

Alla uppsatser är inlämnade. Alla prov är avklarade. Packning för den kommande månaden är även den f'ärdig. Julparty med Rotary, check.

Nu drar vi mot Miami och Bahamas!

Hockey, svensk afton och finals

Hockeymatchen i måndags var helt klart värt att köra fram och tillbaka till Atlanta för (dessutom gillar jag att glida runt i min Volvo). Vi möttes upp ett gäng på runt 20 GRSPungar hos Christian, Quentin och Andrew på Georgia State University i Atlanta och promenerade i iskylan (det har börjat dra sig ner mot nollstrecket även här nu) till Philips Arena. In i VIP-boxen där det bjöds på mat, dryck och det mest dignande dessertbord jag har varit med om på länge. Matchen var spännande och på övertid vann Atlanta Thrashers. Allt frid och fröjd.´

Gårdagen spenderades till stora del åt att prokrastinera de 7 uppsatser jag har att skriva men bjöd även på middag hemma hos min numera favvo-familj the Bells. Steve hade överträffat sig själv och lagat både södernmat à la Chicken & Dumplings, green beans och sweet potato casserole. Men han hade även tänkt på den arma flickstackarn till svensk och svängt ihop en rökt laxröra, köpt surdegsbröd med hård skorpa (jag har klagat på degkonsistensen på det mesta av det amerikanska brödet), bakat hallongrottor, havreflarn och kakor i form utav blå och gula. Enligt Steve skulle det vara Volvos. Enligt mig var det uppenbart att det var Bubblan i kakformat. Paradnumret var ändå att han hade försökt sig på Janssons Frestelse. Tyvärr så finns ju inte ansjovis direkt att tillgå i USA på annat håll än IKEA och språkförvirring ledde till att Steve hade använt sardeller istället. Annorlunda. Intressant. Han introducerade rätten som Jansson's Failure. Tur att jag är ett stort fan av sardeller för han hade förmodligen stått i köket hela dagen.

Nu gäller det att sluta prokrastinera för imorgon har jag alla mina finals, i övermorgon åker vi och då ska alla sju uppsatser var inlämnade.

Wish me luck!

Savannah i bilder

Mitt resesällskap Catharina som hoppade in i min kära Volvo på fredagen och åkte de tre timmarna till Savannah där vi första natten bodde hos Alicia, Andie och Grant Shillington som var min värdfamilj under konklaven i Savannah i Augusti. Fantastiskt trevlig familj.

Eftersom familjen Shillington även hade sju släktingar på besök varav hälften bor i Spanien så ägnades första halvan av lördagen åt sightseeing genom promenad i Savannah.

Alicia i mitten och hennes svägerska med son till vänster. Cat till höger!

Nästan hela gänget framför julgranen. Notera palmerna som växte bredvid. Ca 20 grader på dagen.

Framåt solnedgång tog the Shillingtons med oss ut på sin segelbåt för att vi skulle få förstklassig utsikt av solnedgången.

Ute på havet var det kallare.

Det var ganska så fantastiskt vackert. Faktiskt.

Framåt kvällen svidade jag och Cat om och begav oss för att möta upp danska Mia och Craig från Nya Zealand som är två utav GRSP-studenterna i Savannah. De bjöd med oss på ett Rotaryevent. Välgörenhet för de offentliga biblioteken. Rotarianer utklädd till bokkaraktärer modellerade läppstift som resterande rotarianer sedan fick buda på. Var inte beredd på att 50-åriga damer skulle komma utklädd i French Maid-kostymer och liknande. Underhållande. Ovan ser ni Hansel unt Gretchen.

Efter detta fantastiskt underhållande event begav vi oss ut i Savannahs nattliv. Tillsammans med svenska Fredrik som var GRSPelev för tio år sedan och hans kompisar som hela gänget är AT-läkare på sjukhuset i Savannah så hade vi en jättetrevlig kväll. Ovan är jag, Mia, Craig och Cat.

Dagen efter begav vi oss ut downtown för brunch.

Innan vi åkte hem besökte vi World Market som bla. hade flertalet Nyåkersprodukter. Vad sägs om Marzipan Biscuits? De hittade väl ingen bättre översättning av Mandelkubb antar jag.

En fantastiskt lyckad helg och jag gillar redan Georgia lite bättre nu när jag har min Volvo.

Helg i Savannah

Utnyttjade min bil direkt genom att ta en road trip till Savannah i helgen tillsammans med Cat. Häng med världfamiljen från conclaven i Augusti och party med GRSP-arna på Armstrong college i Savannah. Fantastiskt bra helg som ni förhoppnigsvis snart kommer få bilder från.

Den här veckan är en mardröm, 3 final exams och 7 (ja ni läste rätt) final papers ska in eftersom jag drar söderut på fredag. Men det var värt att ta en pluggfri helg. Och morgondagens kväll ska jag visst spendera i Atlanta på vip-läktaren på en NHL-match. Så...uppsatsskrivning tisdag, onsdag och torsdag? Äsch, vi får väl se.

December, då åker vi skridskor och äter pepparkakor

Nu är det December! Läskigt vad snabbt tiden går. Inte ska jag behöva göra avkall på de traditionella aktiviteterna bara för att jag tillbringar julmånaden i den djupa södern. Efter dagens Rotarylunch bjöds alla Rotarianer på en gratis skridskostund i den nyöppnade rinken som ligger vägg i vägg med möteslokalen. För en gångs skull fick jag brilljera lite. Det var mycket underhållande att se kostymnissar klamra sig fast vid särjen som Bambi på hal is. Viss åkte till och med runt med sin iPad i famnen.

Chokladkalendern och pepparkakorna står pålitliga IKEA för. Naturligtvis.

Glad december!

Thanksgiving Break

Tillbaka efter ett lång skönt lov som har spenderats till stora delar ätandes och slappandes. I skift. Torsdagen som är själva thanksgiving lyckades jag smälla i mig två stora thanksgivingmåltider eftersom jag efter thanksgiving lunch med Terrys stora familj, fortfarande i matkoma, släpptes av hos danska Catharinas värdfamilj som har som tradition att äta Thanksgiving dinner. Så det var bara på't igen.

Kalkon, corn bread, broccoli casserole, sweet potato sufflé, dressing, stuffing, green bean casserole, pumpkin pie, banana chocolate pie, pecan pie, smoked pork, skinka, tofee pie, brownies, chewy bars är bara några av alla kulinariska specialiteter jag har upplevt.

Fredag a.k.a Black Friday spenderades inte galet shoppandes som många andra amerikaner. Istället sov jag och Cat till elva och gick på långpromenad, kollade på film och åt rester. Saknade faktiskt inte shoppinghysterin.

På lördagen följde jag med en av mina värdfamiljer, the Bells, till Atlanta för middag och en otroligt cool dansuppvisning. Dansgruppen Glo dansade på gatorna i downtown Atlanta och det hela avslutades med en konsert med Outkast. Ni minns väl Hey-Ya? Jo ja tackar jag.

På söndagen blev det kyrkan med Bellfamiljen. Första gången sedan jag satte min fot i Georgia. Ett smått mirakel att jag har kunnat spendera 4 månader i Macon, den kyrktätaste staden i hela Amerikat utan att ha satt min fot i en utav dem. Men det förlöp smärtfritt och efter en plugg/jobb stund i caféet i bokaffären Barnes&Noble så blev det hemlagad middag i familjens gamla viktorianska hus. Coolt.

Bra lov helt enkelt.

Thanksgiving coming up!

Kalkonen står i ugnen. Imorgon bitti tar vi vårt pick och pack och åker till Terrys mamma tillsammans med 24 andra medlemmar av klanen Smith. En frossa i söderns soul food väntar. Sverige är representat genom mig och mina chokladbollar som jag gjorde idag. Jag skulle kunna göra dem varje dag bara för att få se jänkarnas ansiktsuttryck när det ivrigt frågar vad namnet är på dessa exotiska bakverk. Chocolate Balls?

Efter det blir det förmodligen en natt hos Cat och hennes värdfamilj och på fredag är det Black Friday. Affärerna öppnar så tidigt som tre på morgonen med galna reor och folk är galna. Det är allt jag vet. Förhoppnings vis bär det av till Atlanta.

Återkommer med rapport om jag återhämtar mig från paltkoman.

Svenne Banan

Toalettsituationen löstes genom en skäggig farbror i basker som kom och räddade oss. Efter en timmes golvmoppning kom vi i säng runt tvåtiden. Trevlans.

Men gott folk! Jag har stora nyheter, jag har investerat i en bil! På måndag kommer jag att ta över nycklarna till....skratta inte nu.....

Volvo V70

Ja, jag vet jag har redan hånat mig själv och dragit diverse skämt "Nu är det bara villan och vovven kvar.." för att bespara er besväret. Men poängen är att jag inom kort kommer att ha en bil att faktiskt ta mig till ställen. En helt ny värld öppnar sig. Frihet!

Om två timmar börjar thanksgivinglovet, jag spenderar de första dagarna med Terry och Dianne och massor av mat. Sedan får vi ser vad som händer. Och fötter.

Kram!

Syndafloden är här

Klockan är mer än midnatt och vår skruttiga toalett bestämde sig just för att lägga av och börja spruta ut vatten. Efter några panikslagna minuter som hann fylla vårt badrum med vatten så har jag temporärt hejdat floden med en gammal (ej längre i användning) tandborste. Vi väntar på Emergency Maintenance. Kul.

Jag hade en jättebra helg i alla fall. Om toaletten bestämmer sig för att sluta spruta vatten kanske jag kan skriva lite om den snart.

Bilar, Potter och nattliga middagar

Idag hade jag bara en klass, den varade mellan 9 och 9.50, bestod utav en quiz och en skogspromenad där det bjöds på pepsi och jordnötter. I Amerikat är det aldrig för tidigt för snacks.

Brian kom och hämtade upp mig för biljakt. Jag försökte verka lite erfaren och gick runt där och sparkade lite på däcken. Brian räddade mig och efter diverse provkörningar och ljuskontroller så lutar det åt att jag köper en.....skratta inte.....Volvo V70. Hej jag är svensk. Klart jag ska köra runt i villa-vovve-volvo bil. Äsch, bara jag blir med bil så är jag nöjd. Jag åker om 6 månader, har ingen långsiktig image att upprätthålla.

Fredagskvällen har tillbringats tillsammans med en dyster och dramatisk Harry Potter och efter det en hemlagad midnattsmiddag tillsammans med ett gäng Vietnameser. Efter det lite alldeles för sen men pliktskyldig (jag hade inga rena underkläder, enda anledning som verkligen får mig att masa mig ner till tvättmaskinen) tvätt.

Imorgon fortsätter helgen med ett besök på Middle Georgia College hos danska Catharina där jag ska spendera resten av helgen. Hon är rolig, Catharina, så det blir nog bra.
Over and out.

Nämnde jag att Cat är dansk?

Det rullar på

Ja dagarna flyter på här. Nu har hösten kommit igen, träden sprakar av färger och dagarna är soliga med temperaturer strax under 20 grader.

Gårdagen bjöd på Rotarylunch, middag med Terry och Dianne på en restaurang här i närheten (hittils har jag inte kommit i närheten av något hemlagat hos dem) och senare på kvällen ägnade sig vår våning av Wortham Hall åt youtube yoga. Inte visste jag att varenda yoga-video på youtube innehöll en läskigt, viskande kvinnlig röst som uppmanar en att sträcka ut sig som en katt.

Efter välbehövlig springtur bär det av mot Makroekonomi, senare idag blir det biljakt. Ja alltså efter en att köpa.

Konsert, på en måndag? Jo jag tackar jag

Avslutade precis ett Skypesamtal med mamma som är ensam hemma nu eftersom pappa har emigrerat till varmare breddgrader. Skype är alltid uppiggande. Speciellt efter en natt med för lite sömn p.g.a. ett förträngt historieprov som jag kom på halv ett igårkväll. Jaja, jag har väl skrivit bättre prov kan jag väl säga men what the heck.

Fick precis reda på att det bär av mot storsta'n ikväll. Jag ska tillsammans med en elegant Rotarydam och hennes väninnor gå och se the BBC Concert Orchestra dirigerad av någon väldigt känd herre som jag tyvärr precis glömde bort namnet på. Klockan fyra hämtas jag upp för att vi ska hinna med middag i Atlanta innan vi intar våra platser på the Fox Theatre.

Inget livar upp måndagar såsom Skypesamtal och finkultur.

Min kära vän Amanda, storasyster Taylor o så jag inför homecoming

Homecoming Dance

Vi har alla bevittnat fenomenet flertalet gånger i diverse amerikanska high school- och collegefilmer: The Homecoming Dance. Igårkväll var det äntligen dags för mig att uppleva min första. Dagen gick åt till att bevittna diverse håruppsättningar bli till, akutteam kallades in till olika rum för att välja klänningar. Helt enkelt göra sig iordning. Klockan fyra hade vi homecoming banquet då veckans alla utnämnningar (det var väl en 15 stycken) delades ut. Jag blev förstaårselevernas Most Valuable Player i class soccer. Ett diplom rikare (riktigt power point-mästerverk) var jag riktigt glad.

Jag och Amanda gav oss av till min storasyster Taylors lägenhet där hon och hennes söta pojkvän Brian hade lagat mat till oss fyra. Brian var DD (designated driver) för kvällen så han körde oss ner till downtown Macon runt nio för att joina de andra Wesleyanelever och diverse pojkvänner (Wesleyan har aldrig varit så fylld med killar som under denna helg) för homecoming dance.

Homecoming queen utsågs, dock mycket mindre dramatiskt än filmerna har fått oss att föreställa det (jag stod ju där och väntade på catfighten??). Lite dans hanns med innan vi körde vidare till klubben Envy där vi tillbringade kvällen tills vi framåt tretiden drog oss hemåt.

En riktigt rolig kväll, för min del. För andra slutade kvällen vid tiotiden med huvudet över toastolen. De konservativa södernborna inte är så avhållssamma som man vid en första anblick kan luras att tro och de röda och blå muggarna förekommer precis som i filmerna. Skoj.

Homecoming Pep-Rally

Jag är trött. Trött. Kom inte i säng förrän framåt tre imorse eftersom vi igårkväll hade homecoming pep-rally. Ett pep-rally som mest är tillägnat the seniors och där även äldre elever kommer tillbaka (vilket är hela poängen med homecoming). Pep-Rallyt började klockan 22 och höll på i tre timmar. Vi förstaårselever är ansvariga för att dekorera campus för homecoming men får inte börja dekorera förrän pep-rallyt är slut och alla andra har gått tillbaka till sina dorms. Såklart så tycker de äldre eleverna det är kul att se hur länge de kan stanna kvar innan vi blir alltför frustrerade.

Vi fick inte börja dekorera förrän ett. Men som plåster på såren kom några av våra storasystrar ut med cupcakes till oss. Men idag är jag trött. trött.

Imorgon har vi homecoming dance. Känns som jag är in for an all-American event.

Jag nyper mig själv i armen...

Nu är det gjort. Kryssningen till Bahamas med Miami som utgångspunkt är bokad. Den 10e åker vi från Macon mot Miami med ett dygns stopp hos Wikipedia i St.Petersburg, Florida. Den 13e går fartyget från Miami mot Bahamas.

Om en månad bär det av!

3 månader senare...

...and I am still goin' strong in the USandA!

Så vart det sommar igen

Georgias väder är minst sagt konstigt. Som sagt så har det varit riktigt kallt några dagar och jag trodde att hösten på riktigt att besegrat sommarvärmen. Men nähäpp, idag så gick jag klädd i klänning, barbent igen. Svettades nästan i snart mitten av november. Märkligt.

För övrigt så gick kvällen fotbollsmatch inte lika bra som igår, vi förlorade med 1-2. Alla var jäkligt besvikna eftersom vi tyckte att the sophomores spelade riktigt fult. Jag gjorde iaf. mål och jag var ändå lite smånöjd eftersom tjejernas häftiga reaktion tyder på passion. Något det minst sagt rådde brist på under våra första matcher. Imorgon är vår andra skräckmatch mot the seniors. Bra uppvärmning inför helgens championship games.

Förlåt, vi är väldigt inne i fotboll just nu. Jag har saknat det.

Helgen i Sandy Springs

Så på fredagen hämtades jag upp av ett gäng från Valdosta som ligger två timmar söder om Macon. Klas från Sverige, Maryana från Ukraiana och Benjamin från Kenya går där. Väl framme i Sandysprings, en förort till Atlanta, mötte vi upp med alla de andra GRSPstudenterna. Vi var 59/61 på plats. Eller numera är vi bara 60 eftersom Matty från Scotland blev hemskickad förra veckan efter att ha blivit arresterad av polisen för andra gången...Anders från Sverige var den enda av de kvarvarande studenterna som inte tog sig dit.

Efter diverse lyckliga återseenden, middag bestående av lasagne och obskyrt "Scandinavian Bread" bakat av en stolt gammal dam så åkte vi hem till diverse värdfamiljer. Jag och Mia från Danmark fick bo hos trevliga Joe och Ellen Jones i deras megahus. Trevlans.

Danska Mia som jag bodde med första natten, galna Catharina från Danmark och Kim från Sverige.

Lördagen startade tidigt. Efter att ha väckts med nygjord french toast så blev hela GRSPgänget instuvad i en buss som såg ut att vara från 60-talet och sedan bar det av mot Atlanta. Äkta turistande stod på schemat. Både världens största akvarium och World of Coke hann besökas. På något sätt känns det som att har man sett ett stort akviarum så har man sett alla, visst fanns det häftiga hajar men 2.5 timmar kändes lite väl mycket därinne. World of coke är en enda stor reklam för Coca Cola. Läsken uppfanns här i Atlanta men jag har nog aldrig sett en mer innehållslös turistattraktion. Trots 4Dbio och ett rum med provsmakning av 60 olika läsksorter från hela världen.

Akvarietunnel, naturligtvis anpassad för amerikaner genom ett bekvämt rullband. Inte ska man behöva gå samtidigt som man kollar på hajar.

Mycket Cola var det...

Jag och Anton i våra coola 3D-glasögon....eller vad de nu heter när man går på 4Dbio.

För övrigt var lördagen den kallaste dagen jag upplevt i Georgia hittils. Frost på morgonen!

Runt femtiden forslades vi tillbaka till Sandy Springs och ett YMCAcenter där vi tillbringade kvällen med BBQ, klättervägg, pool, hot tub, diverse sötsaker, varm choklad, fotboll, men inte så värst mycket sömn. En trevlig kväll och natt helt enkelt.

En stor del av gänget i bubbelpoolen. Mys på hög nivå.

Efter frukost blev vi en efter en upphämtade och jag kan återigen konstatera att det är ett himla bra gäng det där. Jag trivs med nästan alla 60 och det är skönt att ha alla dessa bra människor att dela sina upplevelser i den vilda södern med.

We're on a roll

Med inlindade fötter och en lätt hosta sprang jag ut på planen ikväll för att spela vår första class soccermatch för den här veckan. The juniors, alltså tredjeårseleverna, stod för moståndet, ni vet de vi förlorade med 2-4 mot förra veckan.
Som vi spelade. Stolt som tuppen. 8-2 till the freshmen var det ingen som hade trott. Vi fullständigt krossade dem. Jag gjorde fyra mål och mina kära lagkamrater fick äntligen näta. Om vi till en början var två, möjligen tre som var exalterade för fotboll så är vi nu garanterat ett gäng på 9 pers som kämpar tappert på planen och 20 supportrar som från och med nu kommer att följa varje match. Love it.

Imorgon ska vi krossa andraårselever. Håll tummarna.

En slagen hjälte

Är hemma efter GRSPhelgen som, som vanligt var trevlig. Det är alltid kul att träffa de där människorna och skratta och höra hur deras år går och vad de har för resplaner etc. Nu håller jag på att kanske haka på en Bahamascruise i början av december. Enda haken är att det är mitt under mina final exams så antingen får jag spotta alla mina vanliga principer i ansiktet och skita totalt i alla final exams och acceptera ett snäpp lägre betyg eller så får jag försöka fråga om jag får göra min finals en vecka tidigare...

I all fall så är jag mår jag måttligt bra idag eftersom jag knappt kan gå. Efter en inomhusfotbollsmatch utan skor igårkväll resulterade i blodblåsor under fötterna stora som enkronor. Jag kan knappt gå och mår smått illa av dem. Min kropp vill inte att jag ska spela fotboll. Hela min suite var i alla fall engagerade i rädda-Fridas-fötter-aktionen när jag kom tillbaka till Wesleyan. Gulliga är vad de är, mina suitemates.

Ni får bilder från helgen när jag känner mig lite mer tiptop.

Mot Sandy Springs

Skriver pa en av skolans datorer sa ni far klara er utan prickar.

Imorse drog alla forstaarselever pa Fresh Man Retreat. En liten miniweekend vid stranden for bonding. Jag ar alltsa ensam kvar med alla upperclassmen eftersom jag ska pa Rotaryhelg och inte blir upphamtad forran klockan 14. Den har gangen bar det av mot Sandy Springs utanfor Atlanta och lordagen kommer att spenderas pa diverse turistattraktioner i Atlanta (aquarium och world of coke har jag hort ryktas om). Det blir nog skoj, det blir det for det mesta nar vi traffas.

Igar var det den fruktade fotbollsmatchen mot the seniors. De vilar pa sitt forsvar bestaende av tre tjejer i 100kilosklassen och sin anfaller som racker mig till naveln men ar snabb som tusan och over hela planen. Vi forlorade MEN medan alla andra lag har blivit krossade sa gjorde vi faktiskt 2-2 en bit in i andra halvlek och de blev skitnervosa. Sen blev vart lag trotta och de gjorde mal och vann. Nasta vacka spelar vi mot dem igen och vi har definitivt skramt dem.

Marker ni hur inne jag ar i fotbollen? Vart lilla fotbollsgang har blivit riktigt sammansvetsat och till nasta vecka kommer vi formodligen utfora hatattacker mot de andra lagens spelare.

Nej nu ska jag kaka lite lunch och packa det sista. Hoppas jag inte blir antastad av de aldre eleverna nu nar jag ar ensam ettagluttare har.

How low can you go?

Över natten gick dollarn ner från 6.70 till 6.50. Jag blir rikare för varje dygn. På Makroekonommin idag pratade vi om hur dåligt för ekonomin det är när dollarn förlorar i värde. I hemlighet satt jag och gnuggade mina händer och log på insidan. Fortsätt ner du bara, lilla vän.

Uppblåsbarheter och Burma

Ikväll hade CAB=Campus Activities Board fyllt hela den stora quaden (huvudgräsmattan) med uppblåsbara roligheter. Man kunde t.e.c boxas på vinglande gummistubbar, tävla i en uppblåsbar hinderbana, klä på sig stora kardborrbandsbeklädda overaller och slänga sig mot en kardborrbandbeklädd gummivägg. Mycket underhållande med andra ord. På allvar. Jag provade rubbet. Dessutom hade de varit hyggliga nog att bjuda dit Cold Stone Creamery som langar glass där du väljer massa gottis som de sedan blandar i glassen. Även om idag förmodligen var den kallaste dagen sen jag kom hit så sitter ju god glass aldrig fel.

Ikväll gick vi också på en visning av en dokumentärfilm med efterföljande diskussion om situationen i Burma. Jag satt bredvid skolans enda Burmesiska elev. Hon grät stora delar av filmen, riktigt rörande. Det var även en bra film.

Nu är jag ganska redo för sängen och klockan är...hör och häpna 22.00! Kryss i taket.

Dziep njöt bland alla uppblåsbarheter

Mycket roligt när gummisnodden drog tillbaka personen som var fastsatt i den.

Amanda i den smickrande kardborrbandsoverallen.

Den som uppfann denna aktivitet måste ha varit ett geni.

Varnar känsliga tittare

Såhär spenderade jag första timmen efter gårdagens fotbollsmatch. Sedan smälte isen. För att verkligen få det medlidandet och hyllningar jag tycker att jag förtjänar följer här dokumentation av mina skador. Ni som tycker att det är smått patetiskt kan ta det som ett propagandainlägg för användandet av benskydd. Förresten så fick jag höra att vi tydligen vann med 5-2. Yiiehaaw!

Va? Har hon tre knäskålar?! Nej det är varken det eller golfbollar under huden, det är bara två andra personers knäskålar eller skor som har träffat smalbenet.

Smalbenen, dagen efter. Jag vill understryka att det ser ännu värre ut i dagsljus utan blixt. Under den kommande Rotaryhelg ska vi tydligen stundtals knalla runt i baddräkt. Snyggt.

Den här är jag inte lika stolt över eftersom jag åstadkom skadan helt själv. Men eftersom det kom blod får den vara med på bild ändå. Plötsligt fick jag för mig att motståndarlaget absolut inte skulle få ett inkast. Så jag slängde mig efter bollen. Rakt på en hög med ekollon. Motståndarna fick inkast.

Election Night

Klockan är snart två och jag har kämpat mig igen om två uppsatser. Idag har det varit val här så vi har följt resultaten på tv. Storslam för republikanerna, jag är lättad över att de flesta på skolan är förtvivlade.

Vi vann vår fotbollsmatch med 4-2. Jag gjorde alla målen, det var tufft och det resulterade i två blålila golfbollsstora bulor på smalbenet och rivsår på skinkan (fråga mig inte hur). Dokumentation av skadorna kommer, var så säker. Men till skillnad från demokraterna så vann vi! Resten av laget har blivit peppat till tusen och imorgon ska vi ha en inofficiell träning. Jag är stolt.

Nämnde jag att klockan är två? Jag ska upp 7 imorgon bitti.

Guten Nacht.

Urk

Jag är förkyyld :( Men jag måste vara hyfsat pigg till ikväll då vi har vår andra fotbollsmatch. Igår förlorade vi med 4-2, det visade sig att det i princip bara var jag som överhuvudtaget hade stått på en fotbollsplan förut. Men jag tycker vi gjorde hyfsat ifrån oss i alla fall.

Så ikväll satsar vi på vinst. Ingenting ä omööjligt. Jag kommer att kämpa och vara död efteråt. Två uppsatser ska in imorgon, har inte börjat än. Wish me luck!

Oväntade A:n och Class Soccer

Imorse fick jag lite oväntad glädje i form utav ett A på min US History midterm exam. Jag som hade gett upp på den kursen. Tusan, nu måste man kanske börja anstränga sig lite igen?

Rotarylunch flöt på smidigt med skjuts med skolan president, eleganta Ms. Knox. Ikväll inleds Class Soccer matcherna. Vi ska spela mot vår Big Sis' Class, the juniors. Kommer nog likna våra fotbollsmatcher i fyran. Jag ser fram emot det! Sedan blir det filmkväll med hela klassen, Precious står för underhållningen (eller misären?) för ikväll.

För övrigt håller jag på att försöka hitta en bra bil att köpa. Inget mer inrikesflyg för min del på ett tag.

Adios!

Halloweenhelgen

Det blev en ganska lugn halloweenhelg för min del. Fredagkvällen bjöd på halloweenbankett med några kilo godis och pajkastande på the seniors. Trevlans. Sedan sleepover med Kayla: maraton med samtliga Halloweenfilmer som har gjorts (ni vet de riktigt dåliga rysarna med Jamie Lee Curtis) och hårfärgning utgjorde en riktig myskväll. Tanken var att jag skulle få blonda slingor men efter ett ögonblick av plötslig oufreak från Kayla så sköljde vi ur färgen lite för tidigt för att man skulle se någon avgörande skillnad.

Lördagen spenderades med familjen Evans. Efter en rejäl, äkta Georgisk barbequelunch så bar det av för att välja ut den perfekta pumpan att carva. Jag har aldrig sett sådan variation av pumpor förut. Tillslut blev Mari nöjd med sin pumpa och vi åkte till mataffären för inhandling av ingredienser till köttbullar. Hallelujah. Alla var exalterade för att äntligen få smaka "the real thing" som de kallade det. Jag var smått nervös eftersom jag aldrig gjort brunsås förut. Men himmel så gott det blev. Mitt patriotiska hjärta blev varmt när hela familjen åt med god aptit. Efter lite halloweenminglande med grannarna - deras område ordnar så minifester överallt - så åkte jag hem nöjd och belåten.

Söndagen började med att jag under min springtur - där jag naturligtvis skulle prova nya vägar - blev jagad av tre stora hundar och sedan sprang vilse och tillslut kom hem 45 minuter senare än planerat. Mycket traumatiskt. Men inget som inte kunde botas av en texmexlunch med det gulliga värdparet Terry och Dianne. Till middag bjöd jag Kayla och Amanda på skaldjursrestaurangen Red Lobster. Massa mat till hyfsat bra priser. Kayla uttryckte det som följande "This is fancy shit for me". Ville tacka dem för att de väntade 4 timmar på mig på flygplatsen. Dessutom fyllde de båda år de senaste två veckorna. Efter mysmiddag blev det halloweenparty på ett hotell i downtown Macon. Eftersom jag håller på att bli dunderförkyld så var det kanske inte världens bästa idé och jag har väl varit på på bättre partyn men det var ändå en bra avslutning på helgen.

Nu är det ny vecka, håll tummarna för att jag inte blir däckad av förkylningen.

I, the viking

Hittade ingen köttbullekostym så då fick jag köra på det andra uppenbara valet.

Halloween

I år har Halloween olyckligtvis bestämt sig för att infalla på en söndag...at klä ut sig till djävulen på en söndag är ju totalt vanhelgande! Tycker tydligen vissa här i bibelbältet. Men inte mig emot, det betyder bara att vi får fira Halloween både fredag, lördag och söndag. Och torsdag också! För igår kväll hade det fixats pumpkin carving ute vid fontänen. Det bjöds på karamelliserde äpplen, grillade marschmallows och varm choklad. Trevligt.

Runt 11-tiden stördes friden i vår dorm av att the seniors kom instormandes utklädda i screammasker kastandes godis. Vi betedde oss som 10-åringar och kastade oss på golvet efter godiset. Det var ju lyxgodis för tusan. Snickers och sånt fint skit.

Idag har mina lektioner avbrutits tre gånger av utklädda seniors kastandes godis i klassrummet. Jag gillar Halloween.

Ikväll är det Halloween Banquet, jag går som viking! Såklart. Annars är helgens planer lite oklara, vilket på sätt och vis är skönt eftersom 9 utav 10 helger den senaste tiden och den kommande tiden har varit fullbokade...men rastlösa, fåniga jag känner ändå att jag vill göra något. Inte "slösa bort en helg". Pff.

Lördagen blir det nog häng med the Evans, på söndag kanske jag ska ut och käka middag med Kayla och Amanda som båda nyligen fyllde år. Vi får se helt enkelt.

Happy Halloween!

Dagen då allt som kunde gå fel gjorde det

Nu har jag bestämt mig för att köpa en bil. Det kommer att dröja länge innan jag ägnar mig åt inrikesflygning i Amerikat igen.

Planen för gårdagen var följande: Hela familjen (komplett med farbröder och faster) skulle äta en trevlig lunch och sedan skulle jag och farbror två från Bryssel skjutsas ut till flygplatsen runt tvåtiden. Jag skulle hoppa på flyget klockan 16.07 och landa i Atlanta 18.04 där Amanda och Kayla skulle hämta upp mig och min väska. Vi skulle vara tryggt hemma på Wesleyan igen runt 20.00 för en lugn kväll med uppackning och mys.

Det här är vad som hände:

Lunchbiten gick bra. En rejäl och god lunch avnjöts och vi hoppade mycket riktigt in i bilen strax efter två. Vi checkades in ordentligt och jag sa ett jobbigt hejdå till familjen på obestämd tid. T.o.m security check gick riktigt smärtfritt. Väl framme vid gaten ser jag att två tidigare Atlanta flighter under dagen har blivit timtals försenade och en har ställts in. Min är on time. Lycklig messar jag mamma och tackar min lyckliga stjärna för att jag bokade in mig på den enda Atlanta flighten som var on time.

Sedan gick det utför.

Skärmarna började visa ett stort rött Delayed. Ingen mer info än så. Tillslut får vi veta att det är thunderstorms och skyfall i Atlanta vilket hindrar plan från att lyfta och landa. Atlanta som är världens mest trafikerade flygplats är ngt av spindeln i USAs flygnät. Därmed var hela flygsystemet en total mess och i princip alla flighter var försenade eller inställda. Hundratals stressade och upprörda människor samlade i väntsalarna utan info. Lyckat. Jag försöker uppdatera mamma och Amanda så gått det går.

Vi får veta att vi kan få åka 17.40. 17.55 får vi veta att planet inte kommer at lyfta 17.40. No shit Sherlock.

En halvtimme senare får vi veta att vi får åka 19.00 och att boarding kommer att börja om tio minuter. En lättnadens suck går genom oss alla när vi äntligen får gå på flyget. Jag hinner messa Amanda och säga att om det åker om en timme så blir det lagom sedan dör min mobil av batteribrist och jag är onåbar för omvärlden.

Vi hinner ut på startbanan innan vi blir tillbakakallade p.g.a nya skyfall i Atlanta. Vi får vänta en timme ombord på flygplanet. Nu börjar folk bli lätt frustrerade. Jag skitstressad för att jag inser att Amanda och Kayla kommer att få vänta länge på flygplatsen utan att veta varför.

Tillslut uppe i luften. 1h och 20 minuter senare landar vi äntligen i Atlanta och folk börjar mumla till varandra att we made it!

Nä nä nä, sakta i backarna. Det trodde ni väl ändå inte? Vi har tyvärr ingen gate till er ni får vänta i 20 minuter. De 20 minutrarna blev till 2 timmar. Väntandes 50 meter från terminalen. Vid det här laget hade de flesta gått förbi frustrationsläget och in i uppgivenheten. Jag satt och led med Amanda och Kayla och mamma som jag insåg förmodligen undrade var jag höll hus.

Tillslut på fast mark kommer ut i välkomsthallen och får småpanik för att jag inte hittar Amanda och Kayla, börjar fumla med telefonautomaten som bara skriker ERROR till mig. Hör plötsligt någon ropa Welcome to America! Blombukett och kramar. Och jag började grina av lättnad och 9 timmars frustration.

Men ni trodde väl inte att det var färdigt där? Nej, sen var det ju det där med väskan. Vi väntade vi bandet i 40 minuter, sen försvann plötsligt Washington DC från alla skärmar och väskor slutade komma. Vi, tillsammans med de flesta från min flight blev hänvisade till Deltas bagagekontor. Där människor från ungefär 15 andra flighter redan väntade i en lång kö. Så...45 minuters köande. Tillslut får jag reda på att min väska finns att hämta bland oversized bagage-avdelningen (ja, jag var ju borta i hela 5 dagar). Lycklig över att min väska är lokaliserad springer vi bort till oversizedavdelningen där en grupp människor står till synes uppgivna. Var kan jag hämta min stora väska? undrar jag. Here säger någon But the belt is broken naturligtvis är bagagebandet trasigt. Varför skulle någonting fungera idag? Efter en halvtimme kommer tillslut mannen med den magiska nyckeln till proppskåpet (eller vad det nu var) och min väska rullar äntligen upp på bandet.

Sedan var det bara hemresan kvar då. Bara. För ni kommer väl ihåg anledningen till att hela flygkaoset uppstod från första början? Just det, thunderstorms och skyfall. Det skulle vi alltså köra hem i. Vi fick köra på halvfart hela vägen hem för att undvika vattenplaning. Resan som vanligtvis tar 1 timme o 15 minuter tog ungefär 2.5 timmar.

Så klockan två på morgonen. Prick 12 timmar efter jag satte mig i bilen mot flygplatsen i DC staplar jag in på mitt college rum. Slänger mig efter laddaren i resväskan och ringer mamma.

Kan bara säga att jag beundrar Kayla och Amanda. Inte många som skulle stå ut med att vänta i nära 4 timmar på en flygplats utan ngn som helst info. Dessutom var de inte de minsta sura när jag kom, de hade köpt blommor och orkade till och med skämta. Welcome to America!

Men, som sagt, jag köper en bil snarast!

(Förlåt för det superlånga, frustrerade inlägget!)

Back to reality

Bröllopet var lyckat. Finfint väder med färgsprakanade träd som bakgrun utgjorde bra förutsättningar för den lagom långa, väldigt fina ceremonin. Middag plus efterföljande dans var riktigt trevligt också. Bilder kommer!

På söndagen bjöds det på brunch hemma hos brudparet och efter lite marknadsshopping och välbehövlig vila så blev det tapasmiddag. De senaste dagarna har det blivit shopping, promenader i DC downtown och restaurangbesök. Det har varit mysigt att spendera tid med hela klanen Lönnberg. Imorgon bär det av tillbaka till Macon, Georgia - utan familjemedlemmar. Det känns lite märkligt att åka från DC-bubblan tillbaka till Macon-bubblan. Dessutom säger jag hejdå till familjen på obestämd tid, förmodligen 7 månader. Vi får se imorgon kväll hur pass tungt det känns. Amanda och Kayla kommer i alla fall och hämtar mig på Atlanta flygplats. Det blir mys.

Med päronen i södern

Stiltjen på bloggen kommer sig av att det tar tid att sköta skola samtidigt som man socialiserar med föräldrarna. Efter en shoppinghelg i Atlanta har de spenderat fem dagar i Macon. En stor middag Rotary style med inhyrd barman och kock i ett McMansion har hunnits med precis som tre Rotaryluncher, tur av campus och trevliga kvällar med diverse Maconmänniskor. Jag tror inte att de har tråkats ihjäl i min lilla bondhåla (med 3 gånger fler invånare än Lidingö).

Nu har vi landat i DC, ikväll är det coctailparty på brudgummens föräldrars bekostnad och imorgon smäller det. Klockan tre hoppar vi på chartrade bussar som tar oss till utomhusbröllopet. Jag har min outfit klar och det ska bli riktigt kul. Båda mina farbröder är här så det är en liten släktträff med brödratjafs. det gillar vi.

Förhoppningsvis knäpper jag några bra bilder också. Mamma och pappa hälsar!

Finbesök

Gårdagskvällen var fantastisk. Fair food (som är en södernklassiker) och galna åkattraktioner. Vi har kul när vi är tillsammans vi fyra helt enkelt.

Nu håller jag på att packa ihop mina saker för att bege mig till Atlanta för att möta päronen som änligen ska få uppleva den Amerikanska södern. Nice.

Hörs snart!

Post fall break depression

Så var man hemma igen. Så känns det numera varje gång jag stiger in genom dörren till mitt rum här på Wesleyan efter att ha spenderat helgen borta. Vi var riktigt deprimerade igår när vi satte oss i bilen för att köra de fem timmarna tillbaka till Macon från Charleston. Dock distraherades vi i vår depression av smärre panik över att vår GPS vägrade vakna upp från sin nattsömn. Men, jag överraskade både Dziep och mig själv genom att hitta hem helt utan GPS eller någon form av karta whatsoever. Vi tog bara en och en halv liten omväg. Jag är stolt.

Sista dagarna i Charleston spenderade jag och Dziep på följande vis:
Måndagen var vi hurtiga och klev upp 9 för att promenera över Cooper River Bridge (en riktigt ståtlig ny bro i Charleston) fram och tillbaka. En 9 km lång promenad som gav oss solbrännelinjer i formutav sportbehåringning och t-shirtärmar. Stiligt värre.

Sedan blev det återbesök tillsammans med Evan och Ricky till Porter-Gaud high school där Dziep tillbringade sitt år tillsammans med Evan och Ricky. Det blev till att hälsa på mängder med karismatiska proffessorer och gamla klasskamrater. Jag blir alltid presenterad som Frida from Sweden, mycket praktiskt eftersom man aldrig saknar samtalsämne. Abba och Volvo funkar alltid. Dziep var glad att vara tillbaka.

Efter ännu lite mer shopping och Starbucksbesök så begav vi oss hem för att äntligen möta the Guests, Dzieps värdfamilj. Visade sig vara en riktigt chic, trevlig familj. Katherin och Brendan (Gmom and Gdad som Dziep kallar dem) tog ut mig och Dziep på lyxmiddag. Skaldjursrestaurang där jag blev uppäten av myggor men maten var himla god.

Tisdag morgon vaknade vi upp deppiga över att vi var tvungna att lämna Charlestonbubblan. Efter frukost med Evan och Ricky så begav vi oss hem. Som sagt så agerade jag mästarnavigerare eftersom vår trötta Garmin gav upp.

Nu är vi tillbaka i Wesleyanbubblan och det känns inte lika tungt som jag trodde. Ikväll blir det movienight med Into the wild, imorgon kväll ska jag och Amanda åka till the fair vilket är en väldigt Southern grej. Ungefär som Kiviks marknad fast med ett stort tivoli och väldigt mycket mer redneck. Blir nog skoj. På fredag får jag finbesök och åker till Atlanta.

Bilder från helgen kommer upp på facebook och förhoppningsvis här också inom kort.
Kram!

Charleston, dear old Charleston

Jag vill aldrig åka härifrån. Kunde nog inte spenderat höstlovet på ett mer avslappnande sätt. Jag och Dziep har inga tider att passa, vi har en bil så vi har total frihet. Vi gör helt enkelt vad vi vill. Love it.

Charleston har hittils levererat. Gårdagen spenderades downtown. Vi inledde med en runda på farrmer's market som hölls i en stor park i centrala Charleston. Fyra gånger större än Stockholmsversionen och det hela livades upp av att 50-70 pers utövade massyoga mitt i parken. Vi mötte upp Dzieps vän Evan som visade sig vara en riktigt trevlig prick. Efter lunch, några timmars shopping, promenerande och nostaliska återbesök vid tidigare besökta platser så så lämnade vi Evan och åkte hem. Ett stopp i mataffären senare lagade vi god middag med pilgrimsmusslor. Vi spenderade kvällen hemma i vårt mansion. Dzieps vänner Emelie och DeDe kom förbi några timmar. På något sätt hann klockan bli 4.30 innan vi kom i säng.

Idag började vi dagen med brunch på Bagel Nation med Evan och Emelie. Resten av dagen spenderade på liknande vis som gårdagen. Shopping och bara planlöst strövande i vackra Charelston. Det är verklien en riktigt vacker stad. Mamma och Pappa: Jag tog det obligatoriska fotot vid Rainbow Row, hittade dock inte någon t-shirt denna gång. Idag mötte vi upp med Ricky, ännu en av Dzieps vänner från sitt utbytesår. När vi tröttnade på downtown åkte vi hem till Ricky och satt ute på hans brygga.

Vi käkade middag med Ricky och Evan på en thairestaurang. Gott gott. Jag trivs fantastiskt bra med Dzieps vänner, hon är stolt över att "we have the same taste in friends sistah!". Imorgon ska vi ta en långpromenad över Charlestons största bro sen blir det återbesök i the High School Dziep, Evan och Ricky gick på. Imorgon kväll kommer även ägarna till vårt mansion hem så då får jag äntligen träffa the Guests. Ja, de heter verkligen så.

Jag har det bättre än bra helt enkelt.

Ja jisses du

Vi är äntligen framme efter en 5 timmar bilresa som flöt på mer eller mindre smärtfritt. Jag antar att jag borde ha slutat förundras över dessa amerikanska mansions vid det här laget men nu blev jag paff igen. Dzieps f.d värdfamiljs hus är otroligt. Jag skulle kunna gå vilse i det. Det är ljust och för en gång skull riktigt smakfullt. Köket är gigantiskt. Kylen är fylld med olika ostar (I'm in heaven). De har en minikyl. Två diskmaskiner bredvid varandra. Huset har två flyglar. Ett mediarum med bio. Swimmingpool. Varje rum har eget badrum och egen walk-in closet. Nämnde jag att vi har huset för oss själva fram till måndag?

Vi kom fram runt 9, åkte till en vietnamesisk restaurang och köpte med oss god vietnamesisk mat hem. Nu ligger jag på en stor, fluffig säng och strax ska vi spela lite Nitendi Wii. Imorgon blir det en dag i downtown Charleston. Livet är ganska bra nu.

The Car

Cadillac Escalade.

Vi kommer att glida hela vägen till Charleston.

Roadtriping i monstertruck

Det har varit en busy vecka med fyra uppsatser och diverse mid-termsprov men imorgon är det äntligen fredag och Fall Break. Visserligen vara lovet bara över måndag och tisdag men jag och Dziep ska ta en roadtrip upp till Charleston. Dziep var utbytesstudent där för två år sedan och vi ska bo i hennes värdfamiljs hus. De är i Californien fram till måndag så vi får huset för oss själva i några dagar.

Jag har lånat Mercedes och Carlos (den übergenerösa familjen vars beach house jag tillbringade Labourday weekend i) bil. Jag visste bara inte att det var en monstertruck jag skulle köra. Seriöst så är det en av de största bilarna jag någonsin har sett, det finns plats för 7 pers så jag och Dziep kommer inte behöva trängas. Ska försöka slänga upp en bild på trucken under helgen.

Jag är galet exalterad, jag har varit i Charleston två gånger förut och det är en fantastiskt fin och mysig stad. Dessutom ska det bli himlans skönt att komma iväg på en liten mini semester (oktoberfest var inte så avslappnande direkt). Jag tror att jag och Dziep kommer att ha det himla bra. Datorn kommer att få en av de sju platserna så förvänta er update under helgen!

Kram!

Bilder från Helen

Vår campingplats

Stämningen på topp i Biergarten

Som sagt, på topp!

Disneykulisstaden -Helen

Äventyrsminigolf blir man aldrig för gammal för trodde vi....ja, vi spealde innan vi gick till Biergarten, det hade nog varit roligare efter

Lisa, jag och Anton på taxibussen in till Helen by night

Taxibuss=Partybuss. Checka in lamporna i taket!

Ja, sedan var det mest karaoke. Passionerad karaoke.

På det hela taget, en underbar helg