Hösten är här

Igår morse när jag gick ut för att springa så var det som om något hade slagit om under natten. Luften var plötsligt nästan krispig och den där tunga, klistriga hettan var borta. Det är fortfarande varmt men man kan verkligen känna att årstiderna har slagit om. Hösten är här. Passande då att vi igår hade Fall Convocation. Lite som vår mösspåtagning fast de gör de på hösten. Seniors fick för första gången ta på sig sina caps and gowns och tåga in under en formell ceremoni. Alla lärare och rektorn hade på sig sina caps and gowns också, med diverse olika sammetsdetaljer som markerar vilken grad av utbildning de har, dvs. om de är doctor, profesor etc.

Rektorn höll tal, elevpresidenten (en senior) höll tal och the dean of students höll tal. Sånger sjöngs och efter 45 minuter så skulle äntligen den inbjudna gästtalaren håla sin föreläsning. Tydligen ngn berömd science doctor. Då somnade alla. Han var den största torrbollen jag någonsin har stött på och han ville inte sluta prata. Jag tyckte synd om rektorn, skolprästen och de andra fyra som satt uppe på scenen för de fick verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Det syntes särskilt på stackars 89åriga reverend Hurdle höll på att nicka till. Fråga mig inte vad gubben pratade om för jag har ingen aning. Utöver den fadäsen var det en trevlig och högtidlig ceremoni.

Imorgon blir det Homecomin Soccer på Mari Evans highschool och sedan en pjäs med medverkande Wesleyanelever. På fredag bär det av till Helen så jag bör väl packa lite också. Ha det gött!

Regn i Georgia

Det regnar här i macon just nu. Igår, söndag regnade det till stora delar och imorse vaknade vi till ösregn. Det var bara att dra på sig flip flopsen och vada. Bokstavligt talat, jag överdriver inte.

Igår var en lat söndag, vaknade sent. Åt brunch. Åkte till frisören med Kayla och Amanda och fräschade till kalufsen. Ganska nöjd faktiskt. Får se om jag lyckas få ett bra foto att visa med. Annars får ni Skypa mig. Middagen intogs hos familjen Evans, spagetti med Italienska köttbullar i tomatsås tackar man inte nej till. Fick till och med en liten matlåda med mig hem.

Resten av kvällen spenderades inne i mina rummet bredvid med mina suitemates Dziep och KeKe. KeKe är från Macon och har en minst sagt färgstark personlighet. Hon har världens coolaste sätt att prata, jag förstår hälften av allt hon säger. Hon hälsar på alla (inklusive de vettskrämda koreanska tjejerna) med frasen "Whazzup niggah?".

Jag är glad, jag har i princip aldrig tråkigt i min Dorm :)

Jag bygger hus

Andra helgen i rad som jag spenderar i Macon. Idag var WOW Day, det innebär att alla elever och lärare som vill volontärar under förmiddagen. Alla blir indelade i mindre grupper som åker till olika organistationer eller hem och hjälper till på något sätt. Alla fick göra relativt enkla saker som att umgås med gamlingar på ålderdomshem. Utom min grupp. Vi hjälpte Habitat for Humanity som bygger hus till ekonomiskt behövande. Byggarbetsplatsen var naturligtvis mitt i solen och vi fick jobba på riktigt hårt med att jämna grunden och fylla igen diken runt huset etc. Jag var täckt med damm när vi kom tillbaka.

Ikväll bestämde sig jag och min suitemate Dziep (alltså en av tjejerna som bor i rummet jag delar badrum med) oss för att laga middag tillsammans. Hon är från Vietnam så vi lagade lite vietnameiskt mat med nudlar och räkor. Gott. Jag älskar Dziep, vi har väldigt lika personligheter och exakt samma humor.

Till sist bestämde sig jag, Kayla och Amanda oss för att gå på nattbio. Vi såg Eat Pray Love, Julia Roberts nya film (där för övrigt Tuva Novotny har en roll, yay Sweden!). Den var hyfsad, inte fantastisk men den hade definitivt sina ögonblick. Och jag blev sjukt inspirerad till att resa runt i världen. Efter bion blev det ett stopp på Waffle House innan vi åkte hem. Vad morgondagen har att erbjuda återstår att se. Nu ska jag sova, att bygga hus tär på krafterna.

Swedish Meatballs och Grey's Anatomy

Så har en annan händelserik dag passerat i mitt Georgianska liv. Idag var det dags för min första Rotarypresentation. Det gick bra tror jag, även om jag shockade dem lite med att ägna halva presentationen åt att berätta om den politiska situationen i Sverige med valet och allt. De hade nog väntat sig mer åt största-exportvaran-hållet. Men jag sealed the deal genom att avsluta med en bild av köttbullar och säga att yes, we do eat them.

Fick ett sms av Taylor (min big sis') som undrade om jag ville äta middag med henne och hennes pappa som är i Macon för en golfturnering för helgen. Så det blev meet the parents för middag. Hann var lika rolig som Taylor och maten var riktigt god så det var helt klart lyckat.

Till sist blev det avslutning av dagen i Storasystrarnas lägenhet med säsongspremiär av Grey's och sen Madagaskar. Nu har jag som vanligt varit uppe för länge för att orka upp till min första lektion kl 8 imorgon bitti. Men, men shit happens.

Nu har jag förresten fixat skjuts till Oktoberfest nästa helg. Hallelujah!

Sov gott

Den obloggade helgen, Del 3

Så kom vi då till söndagen, min roomie, Rebeccas 18-årsdag. Jag pallrade mig upp kl 8 och gick till mataffären o handlade pannkaksingredienser. Så det blev svensk/fransk pannkaksbrunch. Trots bristande resurser (kolla den ultimata stekpannan) så blev det smaskens. Jag åt dem på crêpevis med nutella o banan. Himmel.

Hon ville så gärna le men lyckas ändå bara se förbaskat trött ut, haha.

Sedan var det tydligen dags för någon Linksgrejj, igen. Jag bestämde mig för att jag hade fått nog, jag kunde ramsorna hyfsat (vilket var vad jag ville få ut av helgen) och vissa tjejer hade börjat bli väääl seriösa med det hela. Vid det här laget var vi bara ett 20-tal tjejer som fortfarande gick på aktiviteterna.

Så jag stannar hemma och längtar hem ganska mycket för jag läser om valet och om hur allting går ganska mycket åt helvete. Sen plötsligt börjar jag få sms om att jag har blivit "Accused", det är grattis-sms. Jag fattar ingenting men får snart reda på att den sista ceremonin inkluderade att andraårseleverna nominerar 15 av förstaårseleverna att "get on council" vilket är de personer som ska annordna Links för nästa års förstaårselever. Nomineringen kallas accusitions. Alla aktiviteter tidigare under helgen hade tydligen noga noterats: närvaro, engagemang och entusiasm. Och tydligen platsade jag på the council. Problemet var bara att det tydligen är en gigantisk ära och vissa av tjejerna som inte blev nominerade blev riktigt ledsna. Jag ska ju inte ens vara här nästa år. Sedan kom droppen: alla nominerade fick en lista på 13 föremål som man måste bära varje dag på obestämd tid för att bevisa att man platsar på the council. Jag kan nämna att några utav sakerna är en lång slängkappa, en protes och ett svärd. Jag sa nej direkt och flydde med the Evans till deras vänner.

Det var en riktigt trevlig kväll. Brian, hans två polare och deras familjer träffas då och då och äter middag. Gubbarna spelar gitarr tillsammans och vi andra myser. Jag gillar Brians polare Pat och Jim, de är roliga att prata med. Jag kommer definitivt att följa med på kommande musikkvällar. Skönt att komma ifrån Linkshetsen och att bli lite uppmuntrad efter de nattsvarta valrapporterna hemifrån.

Nu springer ca 15 tjejer runt i skolan med full mundering. Lila från topp till tå med hjälmar, slängkappor, svärd, proteser och diverse föremål. Jag är så glad att jag inte är en av dem. Men ändå lite smickrad....

Det var den helgen!

Den obloggade helgen, del 2

Lite bilder från lördagmorgonens cheersession. Här är de seriösa andraårseleverna. Trumman var läskig...

Våra cheers är väldigt seriösa...speciellt den här ovan

Jag fick gå tidigare från cheeringen för jag skulle följa med the Evans på Indianfestival. Tack Evans för att ni räddade mig från timmar av cheering!

Indiandfestivalen var trevlans, lite olika traditionella danser. Stånd där de sålde fina smycken. Matstationer etc.

Den godaste majskolven jag ngnsin har ätit åt jag här, Laura med.

Jag och Mari tog oss ändå upp på en av de stora Indianbyggda kullarna där de hade offerritualer. Macon i bakgrunden!

Väl hemma, fortsatte naturligtvis Links (nollningen) med diverse aktiviteter och naturligtvis cheering. På kvällen hade de även en "Ice Cream Social" ett amerikanskt fenomen som gillar skarpt. Innebär i princip att man träffas, minglar och äter massor av glass. Nice. Sedan var jag smått död så det blev en lugn filmkväll i några av de äldre elevernas lägenhet. Myspys.

Forsättning följer...

Den obloggade helgen, Del 1

Okej, så jag har varit en dålig bloggare på sista tiden. Konsekvenserna är att jag har mycket att blogga om. En händelserik helg och fantastiskt mycket deadlines har hållt mig från bloggen. Men här kommer den, uppdelad i kortare snuttar så det inte blir gamla testamentet i ett enda blogginlägg. Jag ger er den obloggade helgen:

Det är viktigt att ni fortfarande har torsdagskvällen i färskt minne. Minns den stora nollningsceremonin? Helgen har minst sagt varit präglad av den. Men först födelsedag.

Började fredagskvällen med att följa med Terry och Dianne långt ut i vildmarkerna till en restaurang där alla Terrys syskon med familjer träffades för att fira deras mammas 80årsdag. Riktigt pigg tant, det var mys.

Jag, Terry och Dianne utanför restaurangen

80årig mamma med alla sina ungar. Terry längst till höger.

Sedan bar det av tillbaka till Wesleyan, hopp in i Big Sis' Taylors rosa bubbla (bilmodellen alltså) för avfärd mot biografen där vi och Mercerkidsen (Mercer är det andra colleget i stan) fick ser filmer för en dollar vid midnatt. Vi blev smått exalterade av den stora mängden killar samlade på en så liten yta. Det var längesen. Vi såg "Easy A" en nyutkommen high school komedi som faktiskt var riktigt bra för att vara en nyutkommen high school komedi. Runt tvåtiden åkte vi tillbaka till skolan för sleepover med våra storasystrar. Det var inte så många som orkade med det men jag och Taylor låg och pratade till 6 på morgonen. Sedan sov vi. TIll 7.30 då vi blev väckta av andraårseleverna för fortsättningen på vår nollning. Cheer sessio klockan 8 på morgonen, vilken energi i hejaramsorna! Vi som var där kände oss tappra.

Fortsättning följer...

Tusan vad jag skäms...

över att Sverige sällar sig till raden av länder där riksdagen innehåller politiker (eller är det ens vad de är?) med totalt rutten människosyn.

Link Weekend

Idag är jag trött för det vi trodde var Pep Rally igårkväll vari själva verket invigningsceremonin till Link Weekend. Det innebär att andraårseleverna ska lära oss våra cheers som vi sjunger på pep rallies och allmänt hur vi ska ta del av the school spirit. En typ av nollning helt enkelt. Tråkig svensk som jag är tycker jag väl att det är lite överdrivet. Kvällen var ganska häftig dock, ceremonin var pampig med levande ljus, trummor etc. det innebar också den mer svenska versionen av nollning, nämligen att de äldre eleverna får småmobba förstaårseleverna. De körde med oss och vi kom inte i säng förrän runt 2. Jag hade min första lektion 8 imorse. Men det gjorde inget för vi fick tillbaka vårt prov i Internationella Relationer den lektionen och jag fick 98/100. Whoop Whoop!

Under helgen kommer tydligen Links aktiviteter att dyka upp lite då och då. Jag kommer att spendera en hel del tid off campus så vi får väl se hur mkt jag kan vara med på.

Ikväll blir det fölsedagsmiddag med Terry och Dianne och Terrys släkt. Sen midnight movie med skolan på en biograf här i närheten (vi får se filmer för en dollar!) och sen sleep over med min Big Sis'. Jag lär inte få sova inatt heller.....Jag antar att jag kan sova när jag kommer tillbaka till Sverige. Mors!

Jag är i himmelriket!

Dinner at the dorm och enkelt ekonomiprov

Igår invigde jag mina kökssaker som jag fått av Terry och Dianne. Jag lagade pasta med tonfisksås till mig, Kayla och Amanda. Köket saknar fläkt så jag svettades som en gris men det var det värt för det var gott med lite mat som påminner mig om köket hemma på Bertilsbergsvägen. Vi åt, sittandes på golvet i the study lounge med veckortidningar som grytunderlägg. Älska studentlivet.

Med blixten på ser det ut som att vi åt klockan 12 på natten. Amandas favvosmile som hon envisas med att förgylla alla mina bilder med.

Imorse hade jag mitt första Makroekonomiprov. Kunde ha varit svårt om det inte vore för att läraren hade glömt sista sidan där alla svårare, utredande problem fanns med så det enda vi behövde göra var några sidor med multiple choice questions. Klar på en kvart, sweet!

Strax blir det Rotarylunch och ikväll är det pep rally igen. Vi hörs!

Wohooo I found it!! - GRSP Weekend i Clayton County

Mina damer och herrar. När livet till synes inte är mer än skit så kommer man plötsligt för sig att kolla under fliken utkast och pang! så hittar man ett inlägg om GRSP Weekend i Clayton County. Med bilder och allt! Läs och njut av att livet aldrig är skit mer än någon timme.

Vi började med middag, catering från Atlantas kändaste (och ökändaste) fastfood provider. Allternativen var: burger, cheeseburger, chiliburger (hamburgare med typ chili con carne on top), hot dog, chili dog, pommes eller friterade lökringar. En måltid i fyra nyanser av gyllenbrunt.

Därefter fick vi åka hem till våra lokala värdfamiljer för att fräscha upp oss. Min värdfamilj, Claudia och Tom bodde i ett av de mest amerikanska hem jag har sett hittils. Heltäckningsmatta i alla rum, inklusive badrumen (ja mamma, du skulle ha mått dåligt). Naturligtvis groteskt stort hus också.

Jag bodde med australiensiska Sarah och danska Mia. Bilden tagen med självtimer från bakluckan av bilen=halva bakluckan kom med.

Rotarianerna hade funderat hårt på vilken underhållning de skulle bjuda oss på. Svaret blev naturligtvis: Drag Racing. Bilar tävlar två och två om vem som kan köra en raksträcka snabbast. Fantastiskt. Arenan var byggd för ca 100 000 pers. För kvällen var bilarna amatörer så det var stor variation.

Snygga truckerkepsar och racing tröjor för 1 dollar (det stod nämligen march 2002 på dem) blev en hit bland oss. Här är Christian från Wales, ni ser hur glad han är.

Här är ett smakprov från kvällen. Tyvärr slutade det hela i tragedi. En av förarna kom upp på gräset bredvid banan vilket resulterade i att hans bil voltade tre gånger i luften, bröts sönder i tusentals delar, landade och exploderade i en stor brand. Föraren i den andra bilen sprang ut och försökte dra ur killen ur den brinnande bilen. Branden släcktes snabbt, fem ambulanser kom dit. Efter 40 minuter kom en helikopter och tog honom till sjukhus i Atlanta. Vi fick veta dagen efter att han i alla fall hade överlevt. Dramatiskt, såg ut som rena rama Hollywood.

Hela gänget utanför arenan.

Dagen efter blev en heldag på stranden vid en liten konstgjord sjö skapad för olympisk beach volleyball under Atlanta OS. Diverse teambuilding aktiviter stod på agendan. Bl.a tävling i sandskulpturer.

Även båtrace men båtar skapade av kartong och svart (silver)tejp. För övrigt vann mitt lag racet och jag blev därmed belönad en olympisk medalj. Barnsligt glad.

Lunch.

Kvällen spenderade vi på Clayton State College där vi själva stod för underhållingen genom GRSP Karaoke Idol. Vi sjöng, look-a-like-juryn sågade.

Christian, Andrew, Christian, Alex, Bàlian och Peter (Wales, Scottland, Wales, Scottland, Ungern och Polen) ger sin version av "Wild Thing". Minnesvärt.

Efter detta kördes vi tillbaka till tursitcentrat för sleepover. Vi hade så trevligt att jag gick och la mig klockan 6 för att vakna upp 7.30 efter 1.5 timmes sömn. En riktigt power nap. Men runt 3 snåret på morgonen gick vi ett gäng till IHOP (international house of pancakes) och fyllde på med energi i form utav chocolate chip pancakes.

Ännu en lyckad helg med GRSParna. Nästa Rotaryannordnade helg är inte förrän i början av november. Lite för långt tills dess tycker vi så vi håller själva på att försöka få ihop en helg i bergsbyn Helen där de årligen anordnar Oktboerfest första helgen i oktober. Gissa vilken helg vi planerar att vara där?

Skit

Jag har spenderat den senaste timmen med att skriva ett utförligt inlägg om helgen. Nu är allt i cyberspace. Jäkla skit också.

Elctions och Sunday Chapel

Igår kom jag tillbaka från en lyckad helg, vi har roligt vi GRSPare. Jag ska skriva ett mer utförligt inlägg med bilder och liknande senare, kanske ikväll. Igår kom jag till baka på eftermiddagen, kände mig lite halvseg eftersom jag hade fått 1.5 timmes sömn under sleepovernatten. På kvällen efter middagen var det i alla fall dags för "Meet the Candidates". Vi har skolval coming up och det är sjukt många positioner som ska tillsättas. Varje klass ska ha en president, en senator i studentregeringen en representant i student activities board osv. Igår skulle alla kandidater presentera sig själva och bli utfrågade av de andra eleverna. Amanda ställer upp som kandidat för att bli President och the PKs (Purple Knights=min klass), det är tydligen en big deal för de fem kandidaterna blev riktigt grillade. Annars var det ganska intressant att bara sitta där och lyssna. Väldigt amerikanskt. En del var riktigt bra, en del visste inte vad de hade där att göra. En del frågor var lite off kanske (en tjej frågade tjejerna som ställde upp som Treasurer of the student government hur deras "poster making skills" var).

I sista minuten bestämde jag mig senare under kvällen för att följa med Amanda till Sunday Chapel. Det hålls en slags gudstjänst varje söndag kväll, man går inte till kyrkan utan det är i skolans egna lilla chapel (ett rum med lysrörsbelysning och gamla trästolar). Jag vill prova på upplevelsen plus att det alltid är en elev som pratar en stund och igår var det en juniorelev som jag tycker om, Betsy. Hon var ansvarig för min lilla grupp under orientation. Kayla bestämde sig också för att gå, hon går annars aldrig i kyrkan.

Det var riktigt mysigt, vi sjöng (läs: de andra sjöng) några sånger som var riktigt bra. Hade de kommit på radion hade jag direkt nynnat med om det inte vore för att jag lyssnade på texten. Jag har märkt att det gör så här i staterna, de förvirrar oss ateister och agnostiker med att göra Jesusmusiken riktigt trallvänlig, t.o.m bra! Übersöta 90någontingåriga reverend Hurdle pratade lite om att man inte ska döma andra utan istället försöka indetifiera sig (ngt om att "If I didn't have the grace of God, that could have been me"). Sedan pratade Betsy, det var jättefint, hon pratade om hur hon nästan gick under av hemlängtan när hon kom hit som freshman för två år sedan och hon berättade även om sin familj. Hon refererade naturligtvis hela tiden till bibeln men annars var det riktigt bra, hon fick nog de flesta där inne att fälla en liten tår. Jag gillar Betsy, hon kunde ha platsat på vilken svensk skola som helst (hon refererar nämligen inte Bibeln i sitt vardagliga tal).

Kort sagt så var det en ganska mysig stund, jag kommer nog inte gå dit varje söndag men någon gång ibland kan man ju gå dit och nynna med lite i sångerna utan att sjunga texterna och lyssna lite på sin skolkompisar. Jag kan ju inte helt rata the Bible part of the Bibelbelt.

Off to Morrow, Clayton County

Strax blir jag upphämtad för tripp till Morrow, en förort till Atlanta. Där ska jag spendera helgen tillsammans med de andra 60 GRSParna. Den här gången ska vi bara ha kul, vi slipper föreläsningar om alkohol, yey! En dag på stranden, GRSP Idol och gammal hederlig övernattning i jympasal står på schemat. Vi hörs när jag kommer hem!

En månad i USandA

Idag är det på pricken en månad sen jag hoppade på planet på Arlanda med världens konstigaste känsla i magen. En månad sen jag hoppade av planet i DC, utmattad. Månaden kunde lika gärna ha varit tre månader för jag har hunnit uppleva otroligt mycket under tiden. Månaden kunde lika gärna ha varit två veckor för tiden har gått snabbt.

Jag är smått förundrad över hur snabbt jag har anpassat mig till mitt collegeliv. Jag trodde att jag skulle gå under av hemlängtan de första veckorna, kanske t.o.m de första månaderna. Men hittils har det varit lugna gatan. Jag saknar såklart er där hemma men det har inte varit något tillfälle då jag har önskat att jag hellre skulle vara hemma än där jag är (förutom vissa tidiga mornar när det hade varit skönt att vakna upp i min egen säng=ett mirakel till säng jämfört med collegesängen). Det låter förmodligen lite överdrivet, klyschigt positivt. Men jag är själv förvånad över att jag hanterar Atlant-avståndet hemifrån så pass avslappnat. Hittils njuter jag av tiden här så mycket mer än vad jag någonsin gjorde under mina tre veckor långa språkresor i högstadiet.

Jag kan helt ärligt och helt nöjt säga: Jag trivs här. Hoppas de kommande 8.5 månaderna blir lika bra.

Nyinflyttad

Igår var det dags för ett jätteprojekt. Jag och Rebecca skulle bli sambos. Jätteprojektet tog 1.5 timmar. 1.5 timmar så var allt jag äger här flyttat, kände både skönt och lite sorgligt. Jag hade ju precis blivit hemmastad i mitt gamla rum. Men första intrycket är att det kommer funka bra med Rebecca, vi är båda lagom pedantiska, båda morgonmänniskor och båda hyfsat lugna personligheter. Spännande att se hur det går. Här ser ni vårt rum, i inte världens mest städade tillstånd.

Plugghörna och dubbelkyl. Jag tror att vi är de enda som har skapat en dubbelkyl, awsome!

Uppsatser, flytt och byxlösa cheesecake parties

Här ser ni min blivande roomie, Rebecca. Imorgon börjar jag flytta in hos henne. Jobbigt att behöva flytta igen när jag äntligen har börjat installera mig. Men skönt o äntligen veta vem man ska bo med det kommande året. Jag gillar henne hittils.

Ikväll har jag skrivit på en uppsats som ska in imorgon om kolonialiseringen av nordamerika. Strax ska jag o Kayla gå på yoga o sedan blir det "No pants cheesecake party" hos våra Big Sisters. Tydligen ett fenomen här. Man äter cheesecake och enda regeln är att man inte får ha byxor på sig. Fråga mig inte, de är amerikaner.

Adios!

ps. jag tvättade för första gången igår, jag är vuxen! .ds

Bilder från helgen

The gang

Vardagsrummet i fågelperspektiv

Vardagsrummet nerifrån

Carlos, Mari, André och Laura i köket

Bakgården

Michal, Mari och Mercedes på verandan

Lilla valpen Scooter ser ut som en råtta när han har badat.

Seafoodrestaurang första kvällen

Vi fick vänta lite på vårt bord. Jag fick veta att det var här Bubba Gump's Shrimp-scenerna i Forrest Gump spelades in. Jag börjar undra om Forrest förföljer mig?

Michal och Molly på restaurangen

Jag i solnedgången. Trött.

Delfiner och glass i Beaufort, South Carolina

Idag har varit en perfekt dag. Strandpromenad imorse följdes av kajakpaddling. Det finns delfiner här. 7 stycken av dessa vackra djur var bara några meter ifrån min kajak. Bland det häftigaste jag har upplevt. De är fina de där grå fiskarna.

Ikväll åkte vi alla tolv in till down town Beaufort. En riktigt mysig liten stad med strandpromenad och fina caféer o restauranger. Det blev glass för vår del :)

Imorgon eftermiddag åker vi hem. Kunde inte haft en bättre helg, jag har saknat havet!

Michal, Mari och Mercedes på verandan

The house från strandsidan

The house från framsidan

Lilla, supersöta Molly beställde den största glassen på stället. Hon åt en femtedel.

Seaside

Igår var en av de märkligaste men även de roligaste kvällarna på länge. Kvällen innehöll bl.a:
- En drag show (en dålig sådan också)
- En trevlig Rotarian som var lagom glad i hatten.
- Dans
- Awsome sällskap
- Dans
- Alldeles för mycket hiphopmusik och alldeles för lite bra musik
-Dans
- Waffle house
- Tre timmars sömn

Efter en fyra timmar lång biltur har vi nu äntligen anlänt till Beaufort, vi bor hos vänner till the Evans. Mannen i familjen är doktor så det är ett stort hus (det är bara deras sommarhus typ) och det ligger på stranden. Då menar jag verkligen på stranden, vattnet är 20 meter från huset och de har en terrass och en balkong som vetter ut mot havet. Det är underbart, dock är det orkanvarning så folk är lite tveksamma till att bada. Jag återkommer med bilder och rapport snarast.

Update

Vi ska till Beaufort, South Carolina imorgon. Jag tror att vi ska till vänner till the Evans. De hämtar mig 8 imorgon bitti så det lär inte bli mycket sömn inatt. Men jag tror det blir en bra helg!

Fredagsutgång

Wow, den här veckan har gått fort! Idag hade jag som vanligt lektion fram till 10.50 drog en sväng till gymmet och slängde sedan i mig lunch. Efter det hade jag en märklig stund i mitt rum med Kayla och hennes pojkvän Max. Kaylas dator funkar inte för tillfället så hon fick låna min för att Skypa med Max som bor i New Mexico (långt härifrån). Det slutade med att vi satt här allihopa och pratade, han var riktigt trevlig. Kayla fick bevittna min poströstning inför riksdagsvalet så nu behöver jag bara ett vittne till innan jag skickar iväg det. Det närmar sig ju! Det resulterade även i att jag förklarade hela den politiska situationen i Sverige för Max. Vi hade det trevligt.

Jag och Amanda tog sedan en liten shoppingtur till Old Navy, kom hem med ett par pyjamasshorts och två koftor. Amanda hatar att shoppa så det var inte jätteinspirerande.

Ikväll ska vi ut o klubba! Jag vet vad ni tänker. Men vänta nu, ska hon göra något olagligt? Hon är ju inte 21! Mycket riktigt måste man vara 21 för att dricka här men till skillnad från hemma så släpper de in "mindreåriga" (vi är ju myndiga men ändå). Så för att vi är över 18 kommer vi in ändå men vi kommer att få dansa runt med en fin stämpel på handen som gör att vi är körda i baren. Ska bli kul, har hört från mina svenska GRSPvänner att amerikaner inte är de bästa dansarna precis så vi får väl se....

Just nu ser det ut som att jag ska åka och spendera helgen med min värdfamilj the Evans vid stranden. Jag har ingen aning om några detaljer alls så jag meddelar när jag vet. Ser fram emot det i alla fall. Vi har långhelg för på måndag är det labor day. Wiiihoo!

Ha det gött!

Pep Rally

Pep Rally igår kväll var galet. Runt halv nio dressade vi om till lila outfits och drog fram Amandas lila body paint. Vid nio hade Wortham Hall där jag bor förfest för att få alla taggade. Vilket inte direkt var ett problem. Shit Pommes Frites. Strax efter tio gick vi till den stora fontänen på campus där alla klasser ställde upp sig runt fontänen. Alla var sjukt dressade sina klassteman. Alla var där utom seniorklassen (de äldsta) tydligen är det tradition att de alltid kommer sent. Men sicken entré de gjorde. Alla står och sjunger när några plötsligt hör något så alla blir tysta. Då hör vi dunkande bas från högtalarade och inrullandes på campus kommer tre stora pick up trucks lastade med seniorelever. Alla blev euforiska, nästan som en rock konsert. Helt klart en ny upplevelse.

När alla var på plats så började själva rallyt. Wesleyan har typ en miljon "cheers" (sånger/hejaramsor kalla det vad ni vill) som vi körde. Vi PK's (purple knights) försökte hänga med så gott vi kunde. De handlar mest om att vi vill ha drinkar mellan varje lektion och bara ha kul. Amerikanarna visade upp en ny sida. Jag blev ganska snabbt nerdragen i fontänen så jag plaskade mest runt där. Det är också förklaringen till varför det inte är så många bilder från själva rallyt. Jag ville inte riksera min söta, lila kamera. Men det var en helt otrolig kväll, jag kom inte i säng förrän framåt 2 så det var inte så kul kl 7 imorse när klockan ringde. Men jag hade skoj :)

Jag och Amanda tog det på fullaste allvar

I USA har de massa sånger där texten förklarar hur man ska dansa, de älskar när alla står på rader och dansar likadant. Vi hade kul på förfesten åt det.

Go Knights!

Jag, Jennifer och vår Big Sis' som är en Green Knight

Taggade brudar

Beth är en äkta PK

Jag bjöd på chokladtårta som jag fick av Brian tidigare under dagen

Jag älskar den här bilden, Vicky är rolig.

Pirates and Green Knights

Pirates vid fontänen