Kvällsfika på Starbucks med Kayla och Amanda

Audition!

I min Actingkurs ingår det att man måste gå på audition för de två stora pjäserna som skolan sätter upp varje termin. Man måste inte vara med i pjäserna men man måste gå på audition för erfarenhetens skull. Så ikväll gick jag och Kayla på audition. Vi fick en kort scen som vi övade in. Sen fick vi gå in i teatersalen där "juryn" satt (där bla. vår teaterprofessor ingick) och spela upp. Efter typ en halv minut avbryter den ena gubben: "Now, let's take it from the top again and remember that this is a high energetic comedy, make it as waky as you can!". Jag visste inte ett skit om pjäsen vi spelade upp en scen från. Men vi började om och försökte göra det waky. De verkade ganska nöjda till sist. Jag vill förmodligen inte bli castad, man måste öva varje kväll söndag till torsdag mellan 7 och 22 på kvällen i två månader. Amerikanarna är så extrema i allt de gör.

Efter det åkte jag, Kayla och Amanda till Starbucks för lite kvällsfika och pratade om att åka till deras hemstad Rome i norra Georgia under höstlovet. Imorgon ska vi gå på en mexikans restaurang som ligger nära skolan. Jag är så trött på skolmaten så det ska bli gott!

Just det en rolig grej, idag var jag på måndagsklubben (Rotaryklubben som sammanträder på måndagar) och jag fick skjuts av skolans rektor som är med i klubben. Så i fortsättningen kommer jag att få åka med henne till luncherna. Alla har sjukt mycket respekt för henne och hon är en riktig fancy lady, det känns lite konstigt men hon är trevlig. Nu ska jag sova, kram!

Conclave in Savannah

Jag har haft den bästa helgen på länge! I fredags åkte jag till Savannah (typ Georgias finaste stad) för att vara med på GRSP conclave som är första helgen då alla stipendiaterna träffas för första gången. Jag har så mycket att berätta så jag gör det enkelt för mig och kör helt enkelt på ett inlägg i punktform. Lite förvirrat kanske men det är det smidigaste sättet för min hjärna.
-Åkte till konklaven med Alison från Newcastle som hade världens sötaste dialekt.
-Kom till Mariott, sjukt stort hotell där konklaven hölls.
-Fick namnbricka där svenska flaggan typ var gul och turkos.
-Fick veta att vi är 13 (!) svenskar i år.
-Hälsade på alla och fick hela tiden hålla mig för att fnissa när scottarna hälsade.
-Scottsk dialekt är den bästa i hela världen.
-Fick äntligen veta vad hela Rotaryidén bygger på.
-Alla 61 GRSPare övade in två GRSP-låtar som båda handlade om peace.
-Alla 61 GRSPare höll på att dö när de hörde låtarna första gången.
-Man fick inte göra narr av låtarna för den stränga musiklärarinnan för de var tydligen skrivna av en lite turk som är för detta GRSPare.
-En textrad gick "Feel the rythm of GRSP, cause you've all seen what love can do"
-Vi tog i från tårna i "What love can DOOOOO"
-Musiklärarinnan blev överförtjust
-Jag träffade Anders som är kompis med ett gäng från Jarlaplan, det var lite läskigt när han kom fram till mig o frågade om jag är Frida från Jarlaplan.
-Det blev fredag eftermiddag och vi blev tilldelade en värdfamilj i Savannah.
-Jag, danska Louise och scottska Becky fick följa med Alicia Shillington hem.
-Alicia är typ den trevligaste personen jag har träffat.
-Och hon bodde i ett av de största husen jag har sett.
-Sex sovrum, de är tre i familjen.
-På min säng låg det en liten påse med lotion, shampo, tvål, läppglans och choklad. !
-Vi duschade och bytte om.
-Alicia frågade om vi var hungriga, vi fick ostbricka med tre franska ostar och jordgubbar.
-Jag var i paradiset.
-Vi åkte tillbaka till Mariott och åt middag.
-Dessertbordet innehöll 15 olika sorters tårtor.
-Alla fick gå upp på scenen och en och en presentera sig inför de 200 rotarianerna i publiken.
-Vi åkte hem till Alicia igen, drack öl o pratade.
-Sov.
-Åkte till Mariott på morgonen.
-Spenderade förmiddagen med tråkiga föreläsningar om att "the safest sex is no sex".
-Fick se reklamfilmer för GRSP som förmodligen producerades på 80-talet. Det var kul.
-Fick lunchbox: macka med ett ton skinka och croissant istället för bröd. Äpple, en påse chips och en brownie.
-Övade in ett nummer med alla svenskarna inför kvällens cabaret.
-Åkte hem till Alicia.
-Duchade o bytte om.
-Åkte in till Savannah och guidades runt av Alicias 15-åriga son innan middag.
-Middag på Mariott.
-Man fick ha sin nationaldräkt om man ville.
-Massa killar i kilt.
-Massa norskor i folkdräkt.
-Jag hade landslagströjan på mig.
-Vi GRSPare tågade in i en stor flaggprocedur, jag höll av ngn anledning Jamaicas flagga.
-Vi sjöng peace-songerna, jag skrattade bara en gång.
-Cabaren började och svenskarna var först ut.
-Vi tågade in på scenen sjungades nationalsången.
-Övergick i Ronjas rövarsång. (den braiga, Heyyyyjäääää)
-Övergick i här kommer pippi långstrump.
-Övergick i du käre lille snickerbo.
-Fick applåder.
-Tågade ut sjungades thank you for the music, högst effektfullt.
-De tre studenterna från Wales sjöng wales nationalsång fastän ingen av dem pratar walesiska.
-Danskarna blåste sin nationalsång på halvfulla ölflaskor.
-Svenskarna var bäst (högst objektiv analys).
-Svenska (platinablonda) Sara chockade alla med att komma in som extranummer och dansa till Fergalishous (en ganska vulgär sång för alla som inte känner till den).
-Rotarianerna var i chock för en stund (jag tror inte att de har hört den låten förut)
-DJn kom.
-De flesta vuxna gick.
-Förutom några skumma som satt kvar och stirrade på oss på dansgolvet ända till midnatt, lite läskigt.
-Det blev världens party.
-Jag fick ont i låren för att jag dansade så mycket.
-Alicia kom och hämtade oss vid midnatt.
-Sov.
-Vaknade upp söndag morgon och fick nystekta pannkakor med sirap, jordgubbar och pecannötter av Alicia.
-Åkte till Mariott.
-Sa hejdå till alla, men vi ses om två veckor när nästa student weekend är.
-Jag, alison och mina värdföräldrar Terry och Dianne tog en guidad tur av Savannah innan vi åkte hem.
-Jag har haft hur kul som helst och det är en sjukt bra grupp. Har jag redan sagt det kanske?

Om två veckor ses vi allihopa igen, jag längtar lite tills dess faktiskt :) Bilder kommer snart!

My crib

Shoppingturen till Target blev inte lika givande som jag hade hoppats eftersom smarta jag lämnade inköpslistan hemma. Men, mitt rum är i alla fall lite mer tillpiffat nu. På bilden ser ni min halva av rummet (egentligen är väl hela rummet just nu mitt, men jag kan inte fylla ut hela för närvarande). Nytt täcke, här köper man tydligen inte täcken och påslakan för sig utan ett färdigt, mönstrat täcke som sedan lägger enkla lakan under. Ny lampa och i min sedan tidigare inköpta ram har jag äntligen satt i lite bilder. På väggen ser ni förresten skylten Brian hade med sig till flygplatsen när han hämtade mig. Jag jobbar på att få lite väggdekorationer.

Ikväll har jag, Kayla och Amanda kollat på Sex and the city-filmen. Kayla hade (jag vet det är otroligt) inte sett den förrut. Mys.

Imorgon ska jag har mina första lektioner i Macroeconomics och Acting. På kvällen kommer Terry och Dianne och hämtar mig, jag ska spendera natten där eftersom vi på fredag morgon åker till Savannah för den första, stora GRSPkonferensen. Då ska jag få träffa de övriga 60 stipendiaterna. Kul :)

Nu ska jag sova. Saknar er!

Classes

Igår hade vi en ledig dag för att vila upp oss inför idag då alla lektioner drar igång. Jag gick på ett cirkelfyspass på gymmet med en stenhård 50plus dam som tränare. Min kropp gör o n t idag. Jag skaffade också ett bankkonto, de gav mig en checkbok, EN CHECKBOK! Vuxenpoängen rasar in. Jag beställde min kurslitteratur, gick på ca 2500 kronor. Tur att Rotary betalar. Men jag fick meddelande av CSN igår att jag har beviljats studiemedel. Jippiiee, nu kan jag Wal-Marta hur mkt jag vill!

Jag har haft min första lektioner, Internationella relationer (där läraren verkar jättebra och är dansk), US History och WISe (en kurs som alla förstaårselever måste ta). Måndagar, onsdagar och fredagar slutar jag 10.50. Nice. Strax ska jag, Kayla och Amanda ta Amandas bil till Target. Det är typ som ett lite lyxigare Wal-Mart. Har en lång lista med saker jag måste köpa, ska försöka få mitt rum att bli mindre tomt. Vi hörs snart!

Pics from Wesleyan

Campus, det är min byggnad i bild!

Campus


Igår spelade vi singing bee, väldigt engagerande

Claire gillar inte att var med på bild så man måste agera paparazzi

Nattbio

Mina nyfunna vänner Kayla och Katie på nattbio

Midnight breakfast

My midnight breakfast

Fluffernutter

Jag har precis kommit tillbaka till mitt rum från en dorm gettogether à la äkta amerikansk collegestil. Typ halva byggnaden samlas i ett rum och pratar och vickningsäter (middagen serveras klockan 5 så man blir ju hungrig!). Plötsligt frågar en av tjejerna som bor i rummet "do you wanna have a fluffernutter?". Det visade sig vara en macka på vitt bröd med jordnötssmör och marshmallowfluff (man kan köpa det på burk här). Kanske inte det mest delikata jag ätit men jag kände mig amerikansk och bara namnet var värt det. Fluffernutter. Fluffernutter. Fluffernutter...jag kan inte sluta säga det!

Guess what?!

Jag har packat upp mina väskor. Jag är duktig!

Mais bien, je parle francais

Jag märker att jag är dåligt på att ta foton här på campus. Har hittils varit så busy hela tiden så jag glömmer kameran. Idag tog vi placement tests för att se vilken nivå vi är på i skrift, matte och språk. Jag tog inte matten eftersom jag inte planerar att läsa matte här. Skrifttestet gick ganska lätt, jag säger bara thank god för VRG Jarlaplan. Det var samma sorts uppgift som vi har fått göra hundratals gånger unde min gymnasietid. Jag kanske ska vänta med att tacka Jarlis innan jag har fått resultatet. Språktestet sa att i Amerika är jag en stjärna på franska (för en gångs skull). Jag platsade varken i beginners eller intermediate grupperna så om jag vill plugga franska här får jag gå på majornivå med de äldre eleverna. Jag kanske tar en konversationskurs i vår, då slipper jag grammatiken. Hallelujah!

Jag upptäckte att vi har en stor idrottsanläggning på campus där vi får gymma gratis och gå på gratis pass. De har yoga, pilates, step up, power cuts (vad nu det är) och allt möjligt. Jag är mest nyfiken på passet som heter "Run Like a Girl".....

Claire som bor i rummet bredvid fick äntligen sin roommate idag - Elly. Hon verkar gullig så det blir nog bra. Jag börjar tro att jag förmodligen inte kommer att få ngn roommate. Men det gör inte så mkt. för det är lite som att jag, Claire och Elly delar en lite lägenhet eftersom våra rum är kopplade till varandra genom badrummet. Fast till skillnad från dem har jag eget sovrum :)

Imorgon får jag äntligen sovmorgon! Vi har ingenting förrän vid elva och då ska man gå i kyrkan men eftersom jag inte gör det så behöver jag bara ta mig upp till tolv då det serveras brunch. På helger serverar de tydligen inte frukost och lunch utan bara brunch.

Hoppas ni mår bra, det gör jag! kram

Orientation och the Smiths

Nu är jag på riktigt en freshmen på Wesleyan College. Orientation började idag, det är några dagar innan lektionerna börjar på riktigt då förstaårseleverna får massor av info, flyttar in osv. Det har varit en riktigt bra dag. I min dorm så delar man badrum med rummet bredvid och tjejen som bor i rummet bredvid väntar också på sin roommate så vi har hängt idag. Hon heter Claire och kommer från Rwanda men har gått i high school i USA de senaste åren. Jag har dock blivit riktigt förvirrad över det amerikanska collegesystemet med kurser och grejer så jag måste kontakta min academic advisor för att höra mig för lite.

Det här är min residencehall - Wortham Hall

Ikväll tog min andra värdfamilj, paret Terry och Dianne Smith, med mig ut på middag. Vi åt på en mexikansk restaurang. Supermkt folk och jättegod mat. Terry och Dianne var jättetrevliga. En rolig grej var att när vi fick vår mat så ville de be en bordsbön innan vi började äta, det kändes lite bisarrt att göra det mitt i den stojiga restaurangen och Terry fick nästan skrika för att överrösta sorlet. Men men, vi fick vår mat välsignad. Sedan tog de mig på en biltur för att visa sina söners hus, riktiga mansions. Till sist åkte vi hem till deras eget hus. Såg nästa ut som ett utställningshus, perfekt färgmatchat överallt och inga prylar som låg och skräpade ngnstans. Till min förtjusning har de ett gigantiskt kök. The Evans hus och the Smiths hus är verkligen två olika världar. The Evans är verkligen ett äkta working class hem och the Smiths är ett all american mansion. Jag tycker att det är roligt att jag får uppleva båda sidorna. Nu ska jag strax gå och lägga mig mellan mina nyinköpta lakan. Imorgon fortsätter orientation.

Jag och Dianne på restaurangen

The Smiths

Softball game och check in

Mari spelar i sin skolas soft ball-lag. Här är skolsporter livsviktigt. De har träning varje dag i flera timmar och flera matcher i veckan. Ibland kan de få köra i upp till tre timmar för att spela en bortamatch. Ikväll hade de hemmamatch och jag följde med för att kolla. Det tog 3.5 timmar innan matchen var över. De har en kille som sitter och bevakar en liten manick somavläser åska och blixtar i området och är det blixtar inom ett område av 20 miles från matchen måste de göra en halvtimmes uppehåll i matchen. Så fort det kommer en ny blixt så börjar man räkna en ny halvtimme. Detta hände mitt i matchen, därför drog den ut på tiden. Detta gör de för att i fall blixten skulle slå ner (risken är ungefär en på biljonen) och någon på planen skulle bli skadad så blir skolan stämd. Det roliga var att när de avbröt matchen och tjejerna var tvungna att lämna planen så gick allihop och satte sig på läktarna utanför, gjorda av metall. Dessa stämningsglada amerikaner. Brian satt och muttrade hela tiden om hur löjligt det var. I alla fall så blev de klara till sist med matchen och Maris lag vann. Hon fick inte spela så mycket men hon blev inbytt på slutet och spelade faktiskt en stor roll i att de vann så hon var på gott humör i bilen hem. Imorgon ska de åka två timmar för en bortamatch men som tur är kan jag inte följa med för jag ska förmodligen äta middag med min andra värdfamilj, Terry och Dianne Smith. Jag träffade Terry idag och han verkar trevlig.

Idag var jag också och fick mina nycklar till min dorm och vi flyttade över mina grejer dit. Jag har fortfarande inte fått min roommate än. Rummet är ganska litet men jag ska försöka göra det hemtrevligt. Imorgon börjar orientation så nu ska jag invigas i Wesleyan-livet, spännande!

Brian & Laura kollar bekvämt på matchen

Evan's mansion

Jag vet inte vad Blogspot håller på med, det går lååångsamt att ladda upp bilder. Här är i alla fall huset som jag sover i fram till imorgon då jag flyttar in i min dorm.

Wal-Mart och pizza i Macon

Är trött som tusan så jag ska försöka fatta mig kort. Började dagen på Joshuas Cup med Brian och hans två kompisar Pat & Jim. De var verkligen jättetrevliga, de tre gubbarna spelar musik tillsammans så jag lära träffa dem igen. Förmiddagen promenerade jag runt i 40-gradiga Macon. Det var mysigt men jag slank in på City Market Café. Vid lunchtid slutade Brian jobbet och vi åkte och åt lunch på Loco's. Ceasarsallad för min del. På seneftermiddagen åkte Laura och jag till Wal-Mart för att köpa saker till mitt collegerum, min dorm. Enormt ställe, vi var där i två timmar men nu har jag så jag klarar mig till en början. Köpte lakan, handdukar, spegel, tvättmedel, skrivbordslampa, pennor, papper, tvättkorg etc. Ikväll gjorde Brian hemgjord pizza med pepperoni och mozarella. Hemgjord pizza är faktiskt rätt gott, efter det fick jag prova på en amerikansk klassiker Heathbar Ice cream. Heathbar är en jättevanlig chokladkaka här med en slags toffee i. Tyvärr så var glassen ruskigt god.

Imorgon är det Rotarylunch som gäller, jag kanske kan börja flytta in i min dorm men jag har fortfarande inte hört något om roommate. Vi får se.

Blogspot krånglar så jag kan inte ladda upp några bilder, hoppas att det funkar imorgon!

In the deep south

Jag hade skrivit ett långt inlägg om mina första intryck men det försvann i cyber space så nu är jag trött. Ni får the short version istället. Brian hämtade mig i eftermiddags i Atlanta, han hade en skylt med mitt namn och en stor dalahäst på. 15-åriga dottern Mari hade gjort den. Ikväll var vi på en kinesisk restaurang med en galen kinesisk ägarinna som älskar Mari. Macon är verkligen kärnan av amerikanitet (jag har uppfunnit ett nytt ord!). Familjen verkar jättetrevliga. Speciellt mamman Laura som jobbar som sjuksköterska verkar jättegullig. Mari har redan visat alla detaljer i sitt rum som för övrigt är tapetserat med affischer av the Jonas Brothers. De har en samling av dalahästar eftersom Brians farbrors fru är från Haparanda.

Vi åkte till min skola för att kolla in campus idag också. Det var verkligen jättevackert. Mycket vackrare än jag hade trott. Det finns en sjö, stora gröna områden och byggnaderna är riktigt pampiga. En skum grej hände dock när vi åkte omkring där, helt plötsligt säger Brian: "Now, Wesleyan has a reputation of being a rather gay school. Now, I don't care if you are gay or not but I just want you to be prepared so you don't get shocked.". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag sa typ okey, i'll be prepared.

Imorgon bitti ska jag åka med Brian in till downtown Macon till en coffee shop där han tydligen alltid träffar ett kompisgäng. Sedan ska han jobba fram till lunch och så länge ska jag promenera runt i stan. Nu ska jag sova, imorgon kan jag förhoppningsvis bjuda på lite bilder. Jag har det bra, jag fick med mig två bitar Västerbottenost av Åke. God natt Sverige.

Det här var den korta versionen, tänk er då mitt förlorade inlägg.

The Capitol och lunch med Ryan

Idag har jag jag hunnit med en hel del. Jag började dagen med en joggingtur, som att springa i en labyrint i villakvarteren här. Alla hus ser likadana ut tycker jag. Efter det åkte jag till svenska ambassaden - house of Sweden - för att samla på mig lite material att dela ut till Rotaryklubbarna vid mina Sverigepresentationer jag ska hålla.

House of Sweden som numera även är Islands ambassad.

Efter det åkte jag till Russel Senate Office building på Capitol Hill för att äta lunch med Ryan Evans som är äldsta dottern i familjen Evans - en av mina värdfamiljer och även familjen jag ska spendera mina två första nätter i Georgia hos. Ryan jobbar som assistent till senatorn Johnny Isaksson. Hon var jättetrevlig, pratade supermycket men var trevlig. Hon gav mig lite tips om Macon. Hon sa att den största utmaningen skulle förmodligen bli att hitta saker att göra...vad är det för byhåla jag ska till? Macon är ungefär lika stort (eller litet) som Uppsala. Byhåla enligt amerikanska mått?

I senatens korridorer. Jag gick faktiskt förbi John Kerrys kontor!

Ryan framför the Statue of Liberty

Sedan var det dags för en guidad tur av The Capitol som är Amerikas regeringsbyggnad kan man säga. Det är där the congress sitter. Pampig byggnad kan man väl lugnt säga. Turen var kanske lite väl amerikansk. De envisades med att hela tiden kalla the Capitol för "Tempel of Liberty".

Kupolen är mäktig, högst där uppe sitter George Washington och övervakar.

Dagens sämsta bild på mig och Capitol, han är där i bakgrunden om ni kollar noga.

Ikväll har jag och Calle kollat på några av de nya avsnitten från den tredje säsongen av True Blood, en av fördelarna med Amerikat :) Imorgon kl 14 flyger jag till Atlanta där Brian Evans, Ryans pappa, kommer och hämtar mig. Då börjar det på riktigt.

De jag bor med

Jag tänkte att ni skulle få lite ansikten på människorna jag bor med här i DC. Här kommer de:

Farbror Åke

Åkes fru Anita tilsammans med min mamma

Min kusin Tara

Kusin Calle flyger hit från San Francisco idag.

Telephone

Här är min nya telefon! Jag är löjligt förtjust i att den har touch screen. Killen i affären fixade till och med ett Macon-nummer till mig (Macon är staden där jag ska bo i Georgia) så nu kommer jag att smälta in perfekt. Vi var på Tysons corner idag. För några år sedan var det världens största shoppinggalleria, nu finns det flera jättegallerior som har gått om men det är fortfarande löjligt stort. Verkligen. Så stort att det är lättare att gå vilse där än att hitta en republikan i Georgia. Då förstår ni. Jag köpte mobilen, en bikiniunderdel och ett par flip flops. Vi bokade dessutom biljetter för att se Inception i I-Max imorgon. I-Max är cosmonova-format. Spännande.

Nu har jag precis kommit tillbaka från en promenad i området. Det är mulet men jag var ändå tvungen att ta en promenad för det är så fuktigt. Imorgon kommer äntligen min andra kusin, Calle hem från San Francisco där han har tillbringat sommaren. Synd att jag åker på tisdag så att vi inte hinner ses så länge. Men men, vi hinner nog ses mer under året.

Hoppas ni mår bra där hemma, jag får rapporter om toppenväder.

Jag och min mobil..och min kamera.

God Morgon

Klockan är kvart över tio och jag har precis ätit frukost och samtidigt pratat med pappa på skype. Jag åt knäckebröd med västerbottenost och kaviar. Man måste ju ladda upp nu så att man klarar månaderna utan tillgång till dessa ovärderliga ting. Äsch, jag kommer säkert åka till Ikeas matavdelning det första jag gör när jag kommer hem.

Igår åt jag och Tara, min kusin, lunch med Åke (min farbror) på internationella valutafonden där han jobbar. De har en gigantisk food court med mat från hela världen. Ganska häftigt och en lunch där är obligatorisk varje gång jag är i DC. Efter det åkte jag och Tara och kollade lite i affärer. Det visade sig vara omöjligt att hitta en bikini eftersom affärerna är fyllda med höstjackor. Det är 35 grader ute.

Vi hann med ett stopp hos Ben & Jerry innan vi var tvungna att åka hem för Anita (min faster) ringde och sa att de hade utfärdat en tornado warning. Det blev ingen tornado, bara skyfall. På kvällen åt vi indiskt eftersom Anita är från Indien. Helt fantastiskt gott och jag somnade framför tv:n i matkoman.

Idag är det Montgomery mall som gäller, ska försöka fixa amerikanskt mobilnummer. Antingen genom nytt simkort eller ny mobil. Jag kanske köper lite annat också, det finns en stor Forever 21 affär där. Vi får se.

Jag och Tara provar min kameras "Smart Smile"-funktion. Så fort man ler tar den ett foto. Lite läskigt...nästan så att man väntar på att den ska fråga varför man är ledsen om man inte ler...Det är förresten Tara som ska gifta sig om två månader!

Thunderstorms

Det här vaknade jag av halv åtta imorse. De säger att det kommer in fler thunderstorms i eftermiddag.

Första dagen

Här är min farbrors hus från framsidan...

Och från baksidan...

Idag är min farbror Åkes födelsedag, det blev inte direkt ngt firande imorse eftersom han sov till 11. Jag vaknade 8 och var nöjd eftersom jag trots jetlagen hade sovit nio timmar! Jag tog en promenad, var ute i 20 minuter och kände mig som om jag hade sprungit ett marathonlopp när jag kom hem. Luftfuktigheten gör liksom luften tung att andas. Vi har varit på ett gigantiskt lågprisvaruhus idag som heter Costco. Jag köpte en digitalkamera att ha som komplement till min stora systemkamera. Lite smidigare att ta med sig ibland. Titta så fin min plommonfärgade Nikon är:

Annars håller vi på och diskuterar hur och var jag ska starta mitt amerikanska bankkonto och om jag ska köpa ny mobil eller bara ett nytt simkort. Amerikanskt bankkonto....vuxenpoängen bara trillar in.

Åt sushi till lunch, liknar inte alls den tråkiga sushin vi har hemma. Får se vad det blir till middag, Åke är velig som få. Han ville åka till Ikea och köpa prinsesstårta, för er som inte vet om det finns det inget större kakmonster än min farbror. Just det! Jag åt västerbottenost på mackan imorse, en dags mindre längtan, jag älskar ikea.

Jag vet, att det blir ganska långa, ganska innehållslösa inlägg men njut nu så länge jag inte har så mycket annat att göra än att uppdatera bloggen. Jag misstänker att det blir annat när jag kommer till Georgia.

kram

Framme!

Jag känner mig lite grumlig i huvudet, klockan på min dator visar 3.58 och när jag klev upp imorse visade klockradion 6.15. Men nu är jag äntligen framme. Resan gick bra, mellan Köpenhamn och DC satt jag bredvid en tjej som skulle praktisera på en radiostation i Mexico city i ett halvår. Vi gav varandra lite moraliskt stöd och en flygvärdinna gillade oss/tyckte synd om oss så han gav oss allt möjligt; glass, nallar you name it.

Anita, min farbrors fru och min kusin Tara kom och hämtade mig på flygplatsen. Klockan var ungefär halv fem amerikansk tid när vi kom hem. Sen dess har jag inte gjort mycket, kollat lite på tv, sovit lite och käkat middag. Imorgon ska jag försöka köpa en mobiltelefon och eftersom det är min farbrors födelsedag så ska vi nog gå ut och äta.

Hittils har jag mest tänkt på hur mycket jag kommer att sakna mina nära och kära men på flyget kom jag även på hur mycket jag kommer att sakna Sverige. Sakna att höra andra prata svenska, sakna att läsa DN på morgonen, sakna Stockholm och sakna att öppna kylen och se Västerbottenost, kaviar och Arlamjölk. Vi bor i ett rätt bra land.

Men nu är jag mest nyfiken, på måndag ska jag äta lunch med en av mina värdfamiljers älsta dotter som jobbar här i DC. Men först ska jag njuta lite av att vara tillbaka i DC med min släkt.

1 dygn kvar i Svedala

Ja ni vänner. Nu är det nästan precis på minuten 24 timmar kvar tills planet landa i DC. Idag har jag haft kakkalas med med Challes familj, Mathilda som kom direkt från Ölandsbussen hem till mig och Lotten. Det känns märkligt, jag har lite samma magkänsla som under studentlunchen - jag vet att det är hur mycket känslor som helst som borde virvla omkring i mig och jag borde vara helt uppe i varv men jag är liksom helt nollställd och nästan lugn. Jag har fortfarande inte fattat och samtidigt är jag helt inställd på avresa. Jag känner i alla fall att jag har hunnit säga "vi ses" till alla ordentligt, har hunnit lägga till alla på Skype och så. Ikväll ska jag och mamma kolla på de två Sex & the city-avsnitten som går varje kväll, sen sussar jag (jag tror till och med att jag kommer att kunna somna så lugn som jag är) och imorgon bitti bär det av till Arlanda. Men innan dess ska jag äta en sista västerbottenmacka.

Georgia - Here I Come!

Dan före dan före dan före dan

Tre dagar kvar. Igår sa jag hej då till de flesta av mina vänner genom en kräftskiva med tillhörande övernattning. Det kändes inte så fruktansvärt svårt eftersom jag fortfarande inte fattat att jag ska vara borta i 10 månader. Eller rättare sagt, det går inte riktigt att föreställa sig eftersom jag aldrig har varit hemifrån ens i närheten så lång tid. Språkresorna på högstadiet kan liksom inte riktigt mäta sig.

Jag har i princip allt fixat men har inte riktigt packat färdigt. Jag märker att jag skjuter upp småsakerna men jag har bestämt mig för att jag ska ha gjort klart allt i morgon så att jag bara kan njuta av den sista dagen utan att behöva packa.

Planen:

10/8 10.00 Planet mot Washington DC lyfter från Arlanda. 1 timme och 20 minuters mellanlandning i Köpenhamn.

10/8 15.00 (amerikansk tid) Landar på Dulles flygplats i DC, hämtas av faster Anita

17/8 14.00 Planet mot Atlanta lyfter från Ronald Reagan airport i DC

17/8 15.50 Landar i Atlanta, hämtas av värdfamiljen the Evans. Spenderar de två första nätterna hemma hos the Evans.

19/8 Flyttar in i mitt rum på Wesleyan.

21/8 Orientation av förstaårselever börjar på Wesleyan.

25/8 Classes begin!

Snart smäller det.