In the deep south

Jag hade skrivit ett långt inlägg om mina första intryck men det försvann i cyber space så nu är jag trött. Ni får the short version istället. Brian hämtade mig i eftermiddags i Atlanta, han hade en skylt med mitt namn och en stor dalahäst på. 15-åriga dottern Mari hade gjort den. Ikväll var vi på en kinesisk restaurang med en galen kinesisk ägarinna som älskar Mari. Macon är verkligen kärnan av amerikanitet (jag har uppfunnit ett nytt ord!). Familjen verkar jättetrevliga. Speciellt mamman Laura som jobbar som sjuksköterska verkar jättegullig. Mari har redan visat alla detaljer i sitt rum som för övrigt är tapetserat med affischer av the Jonas Brothers. De har en samling av dalahästar eftersom Brians farbrors fru är från Haparanda.

Vi åkte till min skola för att kolla in campus idag också. Det var verkligen jättevackert. Mycket vackrare än jag hade trott. Det finns en sjö, stora gröna områden och byggnaderna är riktigt pampiga. En skum grej hände dock när vi åkte omkring där, helt plötsligt säger Brian: "Now, Wesleyan has a reputation of being a rather gay school. Now, I don't care if you are gay or not but I just want you to be prepared so you don't get shocked.". Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag sa typ okey, i'll be prepared.

Imorgon bitti ska jag åka med Brian in till downtown Macon till en coffee shop där han tydligen alltid träffar ett kompisgäng. Sedan ska han jobba fram till lunch och så länge ska jag promenera runt i stan. Nu ska jag sova, imorgon kan jag förhoppningsvis bjuda på lite bilder. Jag har det bra, jag fick med mig två bitar Västerbottenost av Åke. God natt Sverige.

Det här var den korta versionen, tänk er då mitt förlorade inlägg.