Ännu En Helg i Savannah

F&F åker båt.

Freja och hennes trustee kom och hämtade upp mig på den soliga fredagsmorgonen för avfärd mot Savannah. Alla trustees skulle dit över helgen eftersom det årliga mötet då nästa års GRSPstudenter väljs ut hölls denna helg. Spännande. Tydligen går det till väldigt mycket som en drafting i sportsammanhang. Alla trustees kommer dit med en lista med sina top fem val och har flera klubbar samma student som sitt förstahandsval så drar man lott. De som inte får sin student får göra diverse telefonsamtal till värdfamiljer och klubbpresidenter för att se vilken student på listan man därefter ska satsa på osv. Nu känner jag mig ganska turlig som blev draftad.

Jag och Freydawg (som vi nu kallar Freja, hon går ju ändå på Clayton State=Gangstacollege) blev avsläppta tillsammans med tre andra GRSPare på Armstrong University där vi mötte upp med GRSParna som bor permanent detta året där. Magishow med standup comedy och utgång i downtown Savannah ägnades kvällen/natten/morgonen åt. Tyvärr så blev det även en liten tur till akuten under kvällen för danska Mette skadade knät i en trappa (i nyktert tillstånd, höga klackar är farligare än alkohol). Men förhoppningsvis var det inget som vreds alltför mycket ur led.

På lördagen åkte de andra hem men jag och Freydawg åkte hem till min favvofamilj the Shillingtons. En segeltur i det 20-gradiga vädret (Det är sant) stod på schemat. Lite frisk havsluft och några delfiner senare var vi mer än nöjda. God middag och filmkväll blev ett bra avslut på en bra dag.

Alicia och Grant

På söndagen liftade vi hem medn Rotarianen Skipper och hans fru Anna. Mycket trevligt par. Väl hemma på Wesleyan bytte jag om till shorts och njöt av en kort springtur i solen. Våren är här. Tyvärr regnar det idag, men ändå.

Delfinspaning på hög nivå

En onsdag i Georgia

Dagarna rullar på. Efter en mysig helg har veckan hittils gått helt smärtfritt. Faktiskt riktigt bra. Har fått en ny vän här på skolan, en till Kayla, jag verkar tydligen föredra amerikanare som heter Kayla, det är trevliga prickar. I alla fall så är ju det bra, the more the merrier!

Imorgon kväll ska jag sitta barnvakt åt Gracie och Harrison, barnen i familjen Bell. Ja eller, det blir väl mest som att komma över och hänga med kompisar. Jag har väl sagt att Gracie är min 9-åriga bästis?

Fredag morgon åker jag och Freja till Savannah. Där ska vi spendera helgen med ett gäng GRSPare och såklart familjen Shillington.

Återkommer med nyheter när dagarna blir mer spännande. För tillfälligt hänger jag mest och mår bra.

Jag och Freja i NYC, svenniga som vi är med HM-påsar o allt.

En helg i Macon (för en gångs skull)

Kors i taket men jag håller mig inom Macons statsmurar denna helg. Igårkväll tog jag mig tillsammans med Amanda, Dziep, Kayla R och Kayla B ut i nattdjungeln i downtown Macon. Klubb med tung hiphop och drinkar för 2 dollars är ungefär vad som sammanfattar det hela. Men kul hade vi, det har man alltid med rätt sällskap.

Sovmorgon imorse och därefter hem till the Bells där bara mamma Laura var hemma. Tjejmys blev det. Framåt middagstid kom min bästis Gracie 9 år hem och därefter två middagsgäster till. Alla av det kvinnliga könet. God pastamiddag och film därefter. Mysigt värre.

Imorgon blir det kyrkobesök igen. Får se vad prästen lär mig den här veckan.

Kram

Svante the Volvo V70

Här kommer efterlängtade (läs pappas krav) bilder av mitt superåk Svante. Eller Volvo V70 stationsvagn som vissa kallar den. Eller Jäkla Schtekbil som Freja säger. Här är han i alla fall, både framifrån och bakifrån.

Förmodligen min favvodetalj: minitorkarblad på framljusen!

Martin Luther King Jr.

Glomde ju namna en vital del av helgen i mitt forr inlagg. Sondag morgon tog jag, Freja och Sara oss upp, sadar lagom pigga, och knatade till Martin Luther King's church. Gospel och hallelujah var vad vi ville ha. Extra festligt var det ocksa eftersom dagen efter var snubbens fodelsedag.

En gigantisk kyrka med minst sagt fargstarka personligheter (och da menar jag inte enbart hudfarg). Riktigt cool stamning och prasten var bland de basta retoriker jag har stott pa. Musiken var bara den vard att ga dit for. Allt fran gospel till klassisk psalm till filmmusiksliknande jattekor med bongotrummor till den basta munspelaren jag har hort.

Hojdpunkten var anda nar prasten i slutet av gudstjansten sa "and now we all take each other's hands and sing We Shall Overcome". Da kollade bara jag och Freja pa varandra och log.
Birgit Friggebo skulle ha varit stolt.

Långhelg i Atlanta

Den officiella helgen blev inställd men en 15 GRSPare hade i alla fall tagit sig upp till Atlanta för denna tre dagar långa helg pga. Martin Luther Kings födelsedag idag.

Helgen har varit toppen. Jag körde upp med svenska Freja och norska Merete. Vi sov de två första nätterna hos killarna på GA State i Atlanta och sista natten hos Anton på Oglethorpe alldeles utanför Atlanta. Helgen har bla. innehållit fest på Oglethorpe, födelsedagsfirande med ärtsoppa och pannkakor och charader hos Sara och Matilda. Slappande, skratt, hamburgare i Atlantas södermalm och mer skratt.

Tillslut kom jag tillbaka till mitt lilla dorm room ikväll. Totalt otaggad på lektion 8.15 imorgon bitti. Men det får gå. Efter en toppenhelg har jag inget att klaga på.

Tillbaka i skolan och hur Georgia hanterar kallt väder

Så var man tillbaka i rutinerna. Igår flyttade jag tillbaka in i mitt lilla dorm room. Allt kändes precis som vanligt direkt och jag kände mig lite tom sådär som man gör när man går direkt från en späckad och händelserik månad in i ett lugnt stillsamt liv av rutiner. Men sen träffade jag kompisarna som jag inte har träffat på en månad och allt kändes mycket bättre.

Imorse började lektionerna och klockan 8.00 hade jag min första lektion. Det kommer att bli tufft den här terminen för jag har valt klasser så att jag måndag, tisdag och onsdag har lektioner från 8.00 och tisdag och torsdag från 8.15. Självmord, jag vet.

Idag fick alla GRSPstudenter veta att helgens aktiviteter i Atlanta har blivit inställda. Varför? Snön som föll för tre dagar sedan (som nu är borta) och det kalla vädret gör det farligt för folk att ta sig dit. Åh Georgia, Georgia. Nu är alla jättebesvikna och det skickas massprotestmail till Rotaruklubben i Atlanta för att få dem att tänka om. Jag lutar åt att åka till Atlanta oavsett om det är en konklav eller inte.

Dagen blev förgylld av två paket hemifrån som väntade i min postbox. Familjen Lindahl och mina älskade vänner Hanna, Issa och Mathilda vet precis hur man får mig glad. Jag är även tacksam för Svenska posten som kan det där med paket. När de andra får stå och vänta på att posttanten ska leta igenom hela postkontoret efter deras paket så pekar jag bara direkt på de knallgröna kuverten. Nice.

Ja, det var allt för idag. Kram på er!

Back in Georgia

Resan kunde inte ha gått smidigare igår och precis enligt tidtabell landade jag på the Hartfield Jackson Airport i Atlanta igår. Steve, Laura, Gracie och Harison väntade på mig i ankomsthallen och efter att ha plockat upp min väska så åkte vi och åt på en italiensk restaurang i Atlanta innan vi åkte hem till Macon. Som jag trodde så kändes det inte det minsta vemodigt när jag väl var tillsammans med familjen Bell igen.

Imorse gick vi traditionsenligt till kyrkan. Efter det har dagen flutit på i lugn takt. I eftermiddags meddelades det att pga. väntat snöfall inatt så är skolan stängd imorgon vilket betyder att både Laura och Gracie kommer att vara hemma imorgon också. Mys. Jag lagade middag ikväll, prosciuttolindad kycklingfilé med risotto. Steve lagade sin specialare till efterrätt som han kallar Chocolate Buchons. Gott såre' förslår. När vi var i affären så var i princip allt bröd och all mjölk slut. Har jag nämnt att södernbor flippar ur över det minsta antydan till snö? Fick precis mail från Wesleyan om att alla kontor kommer att vara stängda imorgon och de följer vädret noga, om några väderrelaterade olyckor händer så ska man genast kontakt Campus Police. Snömängden som väntas är ca 2 cm.

Jag känner igen det här

Om några timmar flyger jag tillbaka till Georgia. Jag har precis vinkat av Åke och Anita som åker på en månadslång resa till Burma och Indien idag. Hunden Monthy är förkrossad och ligger i ett hörn av vardagsrummet och gråter. Helt sant.

Usch, det är konstigt men jag känner mig nästan som den där morgonen 10e augusti när jag skulle säga hej då på Arlanda. Vet inte varför, men det känns som att jag inte vill lämna DC och efter en månads späckat jullov så känns det tufft att gå tillbaka till skolan. Fånigt eftersom när jag väl är tillbaka i Georgia förmodligen kommer att ha glömt bort allt det här inom några timmar. Men men. Så känns det nu. När vi hörs nästa gång är jag förhoppningsvis i Georgia. Hoppas på en smidigare hemresa än i höstas.

Kram

World Bank

Bloggning fran Varldsbankens biblioteksdator. Inte illa. Har gatt langt idag och ar har pa fika. Kanner mig smatt felplacerad med mina converse och jeans.

For ovrigt ar jag som ni kanske marker smatt uttrakad, sitter och vantar pa att Tara ska jobba klart sista halvtimmen. Ikvall blir det storkok av Chili, gott.

Jahapp klart slut. Meddelar om jag snappar upp nagra stora nyheter om varldsekonomin (vilket egentligen inte alls ar vad varldsbanken sysslar med men anda).

Update från the Hill

Kort uppdatering från The Hill som Tara och Max kallar sitt townhouse på Capitol Hill. Jag flyttade in här igår för att spendera två dagar i downtown DC. Körde in hit med hjälp av GPS och DC-trafik är som en labyrint, nyttig upplevelse. Efter en fika på världsbanken där Tara jobbar tog hon med mig på Bikramyoga. Min första gång att pröva på yogaformen som utövas i ett 50-gradigt rum. Trots att jag är sjuk så följde jag med och det hjälpte faktiskt med värmen, löste upp både bröstet, halsen och näsan. För övrigt var det det jobbigaste jag har gjort och jag har aldrig svettats så mycket.

Till sist blev det god tapasmiddag på en restaurang här i närheten. Idag ska jag nog bara promenera runt lite och kolla lite i affärer och fika. Det har varit toppenväder flera dagar i sträck och idag ska jag för första gången försöka komma ut lite. Hoppas jag kryar på mig.

Tack o Hej!

Halfway There!

Idag har jag varit precis halva tiden av mina tio månader i USA. Det här är jag på min tredje dag med the Capitol lite skymd i bakgrunden. Sedan dess kan jag ärligt säga att jag har förändrats ganska mycket. Till det bättre, enligt mig. Jag har vuxit upp. Jag har insett att oavsett vad jag trodde innan jag reste hit så är jag självständig och klara mig bra i de flesta omgivningar. Jag har lärt mig mycket nytt, lärt känna nya människor och jag har fått flera väldigt bra vänner. Jag har upplevt fantastiskt mycket och har inte haft så värst mycket tid att längta hem. Precis tvärtemot vad jag befarade innan. På det hela taget har det gått väldigt fort. Jag trodde aldrig innan att jag skulle säga detta, men det har nästan gått lite för fort. Mamma, jag vet att du inte håller med. Men å andra sidan, så mycket jag har upplevt hittils, precis så mycket har jag kvar att uppleva under andra halvan.

Den kommer att bli minst lika bra.

Kram Frida

Julen i bilder

Måste ju även ge er lite bilder från min svensk/amerikanska jul. Här kommer dem:

Uppläggning pågår.

Familjevännen Mita vid snacksen

Den massiva (godaste ngnsin!) julskinkan. 10.5 kg.

Hela kalaset med skinkan, sill, Janssons, rödkål, brysselkål, cornpudding, vörtbröd och västerbotten.

Efterrättsbordet.

Amerikansk julstubbe. Frosting en masse.

Kusin Arnob, kusin Tara, Bishon Monthy, Taras man Max och kusin Calle.

New York i bilder

Tillbaka i DC efter 4 riktigt lyckade dagar i New York. Nu är jag riktigt, riktigt förkyld och är glad att förkylningen stannade i halsen medan jag var där. Sista dagen spenderades i lägenheter med pannkakor fram till eftermiddagen då vi släpade oss iväg till West Side Story. Bra show men lite för klassisk musikal för min smak. Perfekt för nyårsdagen dock. Efter en Thaimiddag promenerade jag och Freja runt i SoHo och Greenwich Village i flera timmar. Perfekt avslutning på en perfektresa. Här kommer lite bilder.

När Freja kom i onsdags kväll var hon inte så glad. Hon ramla i en vattenpöl och var tvungen att torka av stövlarna med wettex.

Jobbigt att ha bil när snöstormen kommer

Freja enjoying M&M-affären

Lunch i Little Italy

Sara och Freja framför Flat Iron Building

Flat Iron Building. Ganska flat.

Jag och Freja tog oss i kragen och knatade ner till Frihetsgudinnan i skymningen.

Anton och hans kompisar anslöt till middag torsdag kväll efteråt hamnade vi på Sky Room Bar höögt upp med utsikt över hela New York.

Jag och Freja i Central Park

Pojkarna i Central Park

Matilda, jag och Freja på nyårsafton.

Här spenderade vi största delen av nyårsaftonskvällen.

Times Square klockan fyra på morgonen 1 januari.

Gott nytt år!!

Jag är för närvarande den enda vaken i lägenheten, resten av gänget ligger och sussar sött. Blev inte så många timmars sömn i natt men vaknade av att både näsan och halsen var helt igentäppta. Gårdagen, nyårsafton, vaknade jag upp i princip utan röst alls. Intressant. Dagen spenderades lugnt promenerandes i Central Park med tjejerna, Anton (en av våra fellow GRSPare) och hans tre vänner från Sverige. Framåt eftermiddagen anslöt även Andrew, Saras kompis från DC.

Tillslut framåt tolvslaget så hamnade vi tillslut på en fest i en loftvåning i downtown Manhattan. En kompis till en kompis till Andrew. Fråga mig inte. Det var väldigt intressant att vara på party utan röst. Riktigt roligt faktiskt. Massor av trevliga och roliga människor, helt klart en av de bästa nyårsaftnarna hittills. Dessutom kan jag meddela att Times Square är mycket roligare att kolla på tv de sista 30 sekunderna innan 2011 istället för att stå där de sista 10 timmarna.

Nä nu ska jag göra svenska pannkakor, om några timmar ska vi på musikal.

Och just det, god start på 2011!