Om några timmar flyger jag tillbaka till Georgia. Jag har precis vinkat av Åke och Anita som åker på en månadslång resa till Burma och Indien idag. Hunden Monthy är förkrossad och ligger i ett hörn av vardagsrummet och gråter. Helt sant.
Usch, det är konstigt men jag känner mig nästan som den där morgonen 10e augusti när jag skulle säga hej då på Arlanda. Vet inte varför, men det känns som att jag inte vill lämna DC och efter en månads späckat jullov så känns det tufft att gå tillbaka till skolan. Fånigt eftersom när jag väl är tillbaka i Georgia förmodligen kommer att ha glömt bort allt det här inom några timmar. Men men. Så känns det nu. När vi hörs nästa gång är jag förhoppningsvis i Georgia. Hoppas på en smidigare hemresa än i höstas.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar