Thanksgiving Break

Tillbaka efter ett lång skönt lov som har spenderats till stora delar ätandes och slappandes. I skift. Torsdagen som är själva thanksgiving lyckades jag smälla i mig två stora thanksgivingmåltider eftersom jag efter thanksgiving lunch med Terrys stora familj, fortfarande i matkoma, släpptes av hos danska Catharinas värdfamilj som har som tradition att äta Thanksgiving dinner. Så det var bara på't igen.

Kalkon, corn bread, broccoli casserole, sweet potato sufflé, dressing, stuffing, green bean casserole, pumpkin pie, banana chocolate pie, pecan pie, smoked pork, skinka, tofee pie, brownies, chewy bars är bara några av alla kulinariska specialiteter jag har upplevt.

Fredag a.k.a Black Friday spenderades inte galet shoppandes som många andra amerikaner. Istället sov jag och Cat till elva och gick på långpromenad, kollade på film och åt rester. Saknade faktiskt inte shoppinghysterin.

På lördagen följde jag med en av mina värdfamiljer, the Bells, till Atlanta för middag och en otroligt cool dansuppvisning. Dansgruppen Glo dansade på gatorna i downtown Atlanta och det hela avslutades med en konsert med Outkast. Ni minns väl Hey-Ya? Jo ja tackar jag.

På söndagen blev det kyrkan med Bellfamiljen. Första gången sedan jag satte min fot i Georgia. Ett smått mirakel att jag har kunnat spendera 4 månader i Macon, den kyrktätaste staden i hela Amerikat utan att ha satt min fot i en utav dem. Men det förlöp smärtfritt och efter en plugg/jobb stund i caféet i bokaffären Barnes&Noble så blev det hemlagad middag i familjens gamla viktorianska hus. Coolt.

Bra lov helt enkelt.

Thanksgiving coming up!

Kalkonen står i ugnen. Imorgon bitti tar vi vårt pick och pack och åker till Terrys mamma tillsammans med 24 andra medlemmar av klanen Smith. En frossa i söderns soul food väntar. Sverige är representat genom mig och mina chokladbollar som jag gjorde idag. Jag skulle kunna göra dem varje dag bara för att få se jänkarnas ansiktsuttryck när det ivrigt frågar vad namnet är på dessa exotiska bakverk. Chocolate Balls?

Efter det blir det förmodligen en natt hos Cat och hennes värdfamilj och på fredag är det Black Friday. Affärerna öppnar så tidigt som tre på morgonen med galna reor och folk är galna. Det är allt jag vet. Förhoppnings vis bär det av till Atlanta.

Återkommer med rapport om jag återhämtar mig från paltkoman.

Svenne Banan

Toalettsituationen löstes genom en skäggig farbror i basker som kom och räddade oss. Efter en timmes golvmoppning kom vi i säng runt tvåtiden. Trevlans.

Men gott folk! Jag har stora nyheter, jag har investerat i en bil! På måndag kommer jag att ta över nycklarna till....skratta inte nu.....

Volvo V70

Ja, jag vet jag har redan hånat mig själv och dragit diverse skämt "Nu är det bara villan och vovven kvar.." för att bespara er besväret. Men poängen är att jag inom kort kommer att ha en bil att faktiskt ta mig till ställen. En helt ny värld öppnar sig. Frihet!

Om två timmar börjar thanksgivinglovet, jag spenderar de första dagarna med Terry och Dianne och massor av mat. Sedan får vi ser vad som händer. Och fötter.

Kram!

Syndafloden är här

Klockan är mer än midnatt och vår skruttiga toalett bestämde sig just för att lägga av och börja spruta ut vatten. Efter några panikslagna minuter som hann fylla vårt badrum med vatten så har jag temporärt hejdat floden med en gammal (ej längre i användning) tandborste. Vi väntar på Emergency Maintenance. Kul.

Jag hade en jättebra helg i alla fall. Om toaletten bestämmer sig för att sluta spruta vatten kanske jag kan skriva lite om den snart.

Bilar, Potter och nattliga middagar

Idag hade jag bara en klass, den varade mellan 9 och 9.50, bestod utav en quiz och en skogspromenad där det bjöds på pepsi och jordnötter. I Amerikat är det aldrig för tidigt för snacks.

Brian kom och hämtade upp mig för biljakt. Jag försökte verka lite erfaren och gick runt där och sparkade lite på däcken. Brian räddade mig och efter diverse provkörningar och ljuskontroller så lutar det åt att jag köper en.....skratta inte.....Volvo V70. Hej jag är svensk. Klart jag ska köra runt i villa-vovve-volvo bil. Äsch, bara jag blir med bil så är jag nöjd. Jag åker om 6 månader, har ingen långsiktig image att upprätthålla.

Fredagskvällen har tillbringats tillsammans med en dyster och dramatisk Harry Potter och efter det en hemlagad midnattsmiddag tillsammans med ett gäng Vietnameser. Efter det lite alldeles för sen men pliktskyldig (jag hade inga rena underkläder, enda anledning som verkligen får mig att masa mig ner till tvättmaskinen) tvätt.

Imorgon fortsätter helgen med ett besök på Middle Georgia College hos danska Catharina där jag ska spendera resten av helgen. Hon är rolig, Catharina, så det blir nog bra.
Over and out.

Nämnde jag att Cat är dansk?

Det rullar på

Ja dagarna flyter på här. Nu har hösten kommit igen, träden sprakar av färger och dagarna är soliga med temperaturer strax under 20 grader.

Gårdagen bjöd på Rotarylunch, middag med Terry och Dianne på en restaurang här i närheten (hittils har jag inte kommit i närheten av något hemlagat hos dem) och senare på kvällen ägnade sig vår våning av Wortham Hall åt youtube yoga. Inte visste jag att varenda yoga-video på youtube innehöll en läskigt, viskande kvinnlig röst som uppmanar en att sträcka ut sig som en katt.

Efter välbehövlig springtur bär det av mot Makroekonomi, senare idag blir det biljakt. Ja alltså efter en att köpa.

Konsert, på en måndag? Jo jag tackar jag

Avslutade precis ett Skypesamtal med mamma som är ensam hemma nu eftersom pappa har emigrerat till varmare breddgrader. Skype är alltid uppiggande. Speciellt efter en natt med för lite sömn p.g.a. ett förträngt historieprov som jag kom på halv ett igårkväll. Jaja, jag har väl skrivit bättre prov kan jag väl säga men what the heck.

Fick precis reda på att det bär av mot storsta'n ikväll. Jag ska tillsammans med en elegant Rotarydam och hennes väninnor gå och se the BBC Concert Orchestra dirigerad av någon väldigt känd herre som jag tyvärr precis glömde bort namnet på. Klockan fyra hämtas jag upp för att vi ska hinna med middag i Atlanta innan vi intar våra platser på the Fox Theatre.

Inget livar upp måndagar såsom Skypesamtal och finkultur.

Min kära vän Amanda, storasyster Taylor o så jag inför homecoming

Homecoming Dance

Vi har alla bevittnat fenomenet flertalet gånger i diverse amerikanska high school- och collegefilmer: The Homecoming Dance. Igårkväll var det äntligen dags för mig att uppleva min första. Dagen gick åt till att bevittna diverse håruppsättningar bli till, akutteam kallades in till olika rum för att välja klänningar. Helt enkelt göra sig iordning. Klockan fyra hade vi homecoming banquet då veckans alla utnämnningar (det var väl en 15 stycken) delades ut. Jag blev förstaårselevernas Most Valuable Player i class soccer. Ett diplom rikare (riktigt power point-mästerverk) var jag riktigt glad.

Jag och Amanda gav oss av till min storasyster Taylors lägenhet där hon och hennes söta pojkvän Brian hade lagat mat till oss fyra. Brian var DD (designated driver) för kvällen så han körde oss ner till downtown Macon runt nio för att joina de andra Wesleyanelever och diverse pojkvänner (Wesleyan har aldrig varit så fylld med killar som under denna helg) för homecoming dance.

Homecoming queen utsågs, dock mycket mindre dramatiskt än filmerna har fått oss att föreställa det (jag stod ju där och väntade på catfighten??). Lite dans hanns med innan vi körde vidare till klubben Envy där vi tillbringade kvällen tills vi framåt tretiden drog oss hemåt.

En riktigt rolig kväll, för min del. För andra slutade kvällen vid tiotiden med huvudet över toastolen. De konservativa södernborna inte är så avhållssamma som man vid en första anblick kan luras att tro och de röda och blå muggarna förekommer precis som i filmerna. Skoj.

Homecoming Pep-Rally

Jag är trött. Trött. Kom inte i säng förrän framåt tre imorse eftersom vi igårkväll hade homecoming pep-rally. Ett pep-rally som mest är tillägnat the seniors och där även äldre elever kommer tillbaka (vilket är hela poängen med homecoming). Pep-Rallyt började klockan 22 och höll på i tre timmar. Vi förstaårselever är ansvariga för att dekorera campus för homecoming men får inte börja dekorera förrän pep-rallyt är slut och alla andra har gått tillbaka till sina dorms. Såklart så tycker de äldre eleverna det är kul att se hur länge de kan stanna kvar innan vi blir alltför frustrerade.

Vi fick inte börja dekorera förrän ett. Men som plåster på såren kom några av våra storasystrar ut med cupcakes till oss. Men idag är jag trött. trött.

Imorgon har vi homecoming dance. Känns som jag är in for an all-American event.

Jag nyper mig själv i armen...

Nu är det gjort. Kryssningen till Bahamas med Miami som utgångspunkt är bokad. Den 10e åker vi från Macon mot Miami med ett dygns stopp hos Wikipedia i St.Petersburg, Florida. Den 13e går fartyget från Miami mot Bahamas.

Om en månad bär det av!

3 månader senare...

...and I am still goin' strong in the USandA!

Så vart det sommar igen

Georgias väder är minst sagt konstigt. Som sagt så har det varit riktigt kallt några dagar och jag trodde att hösten på riktigt att besegrat sommarvärmen. Men nähäpp, idag så gick jag klädd i klänning, barbent igen. Svettades nästan i snart mitten av november. Märkligt.

För övrigt så gick kvällen fotbollsmatch inte lika bra som igår, vi förlorade med 1-2. Alla var jäkligt besvikna eftersom vi tyckte att the sophomores spelade riktigt fult. Jag gjorde iaf. mål och jag var ändå lite smånöjd eftersom tjejernas häftiga reaktion tyder på passion. Något det minst sagt rådde brist på under våra första matcher. Imorgon är vår andra skräckmatch mot the seniors. Bra uppvärmning inför helgens championship games.

Förlåt, vi är väldigt inne i fotboll just nu. Jag har saknat det.

Helgen i Sandy Springs

Så på fredagen hämtades jag upp av ett gäng från Valdosta som ligger två timmar söder om Macon. Klas från Sverige, Maryana från Ukraiana och Benjamin från Kenya går där. Väl framme i Sandysprings, en förort till Atlanta, mötte vi upp med alla de andra GRSPstudenterna. Vi var 59/61 på plats. Eller numera är vi bara 60 eftersom Matty från Scotland blev hemskickad förra veckan efter att ha blivit arresterad av polisen för andra gången...Anders från Sverige var den enda av de kvarvarande studenterna som inte tog sig dit.

Efter diverse lyckliga återseenden, middag bestående av lasagne och obskyrt "Scandinavian Bread" bakat av en stolt gammal dam så åkte vi hem till diverse värdfamiljer. Jag och Mia från Danmark fick bo hos trevliga Joe och Ellen Jones i deras megahus. Trevlans.

Danska Mia som jag bodde med första natten, galna Catharina från Danmark och Kim från Sverige.

Lördagen startade tidigt. Efter att ha väckts med nygjord french toast så blev hela GRSPgänget instuvad i en buss som såg ut att vara från 60-talet och sedan bar det av mot Atlanta. Äkta turistande stod på schemat. Både världens största akvarium och World of Coke hann besökas. På något sätt känns det som att har man sett ett stort akviarum så har man sett alla, visst fanns det häftiga hajar men 2.5 timmar kändes lite väl mycket därinne. World of coke är en enda stor reklam för Coca Cola. Läsken uppfanns här i Atlanta men jag har nog aldrig sett en mer innehållslös turistattraktion. Trots 4Dbio och ett rum med provsmakning av 60 olika läsksorter från hela världen.

Akvarietunnel, naturligtvis anpassad för amerikaner genom ett bekvämt rullband. Inte ska man behöva gå samtidigt som man kollar på hajar.

Mycket Cola var det...

Jag och Anton i våra coola 3D-glasögon....eller vad de nu heter när man går på 4Dbio.

För övrigt var lördagen den kallaste dagen jag upplevt i Georgia hittils. Frost på morgonen!

Runt femtiden forslades vi tillbaka till Sandy Springs och ett YMCAcenter där vi tillbringade kvällen med BBQ, klättervägg, pool, hot tub, diverse sötsaker, varm choklad, fotboll, men inte så värst mycket sömn. En trevlig kväll och natt helt enkelt.

En stor del av gänget i bubbelpoolen. Mys på hög nivå.

Efter frukost blev vi en efter en upphämtade och jag kan återigen konstatera att det är ett himla bra gäng det där. Jag trivs med nästan alla 60 och det är skönt att ha alla dessa bra människor att dela sina upplevelser i den vilda södern med.

We're on a roll

Med inlindade fötter och en lätt hosta sprang jag ut på planen ikväll för att spela vår första class soccermatch för den här veckan. The juniors, alltså tredjeårseleverna, stod för moståndet, ni vet de vi förlorade med 2-4 mot förra veckan.
Som vi spelade. Stolt som tuppen. 8-2 till the freshmen var det ingen som hade trott. Vi fullständigt krossade dem. Jag gjorde fyra mål och mina kära lagkamrater fick äntligen näta. Om vi till en början var två, möjligen tre som var exalterade för fotboll så är vi nu garanterat ett gäng på 9 pers som kämpar tappert på planen och 20 supportrar som från och med nu kommer att följa varje match. Love it.

Imorgon ska vi krossa andraårselever. Håll tummarna.

En slagen hjälte

Är hemma efter GRSPhelgen som, som vanligt var trevlig. Det är alltid kul att träffa de där människorna och skratta och höra hur deras år går och vad de har för resplaner etc. Nu håller jag på att kanske haka på en Bahamascruise i början av december. Enda haken är att det är mitt under mina final exams så antingen får jag spotta alla mina vanliga principer i ansiktet och skita totalt i alla final exams och acceptera ett snäpp lägre betyg eller så får jag försöka fråga om jag får göra min finals en vecka tidigare...

I all fall så är jag mår jag måttligt bra idag eftersom jag knappt kan gå. Efter en inomhusfotbollsmatch utan skor igårkväll resulterade i blodblåsor under fötterna stora som enkronor. Jag kan knappt gå och mår smått illa av dem. Min kropp vill inte att jag ska spela fotboll. Hela min suite var i alla fall engagerade i rädda-Fridas-fötter-aktionen när jag kom tillbaka till Wesleyan. Gulliga är vad de är, mina suitemates.

Ni får bilder från helgen när jag känner mig lite mer tiptop.

Mot Sandy Springs

Skriver pa en av skolans datorer sa ni far klara er utan prickar.

Imorse drog alla forstaarselever pa Fresh Man Retreat. En liten miniweekend vid stranden for bonding. Jag ar alltsa ensam kvar med alla upperclassmen eftersom jag ska pa Rotaryhelg och inte blir upphamtad forran klockan 14. Den har gangen bar det av mot Sandy Springs utanfor Atlanta och lordagen kommer att spenderas pa diverse turistattraktioner i Atlanta (aquarium och world of coke har jag hort ryktas om). Det blir nog skoj, det blir det for det mesta nar vi traffas.

Igar var det den fruktade fotbollsmatchen mot the seniors. De vilar pa sitt forsvar bestaende av tre tjejer i 100kilosklassen och sin anfaller som racker mig till naveln men ar snabb som tusan och over hela planen. Vi forlorade MEN medan alla andra lag har blivit krossade sa gjorde vi faktiskt 2-2 en bit in i andra halvlek och de blev skitnervosa. Sen blev vart lag trotta och de gjorde mal och vann. Nasta vacka spelar vi mot dem igen och vi har definitivt skramt dem.

Marker ni hur inne jag ar i fotbollen? Vart lilla fotbollsgang har blivit riktigt sammansvetsat och till nasta vecka kommer vi formodligen utfora hatattacker mot de andra lagens spelare.

Nej nu ska jag kaka lite lunch och packa det sista. Hoppas jag inte blir antastad av de aldre eleverna nu nar jag ar ensam ettagluttare har.

How low can you go?

Över natten gick dollarn ner från 6.70 till 6.50. Jag blir rikare för varje dygn. På Makroekonommin idag pratade vi om hur dåligt för ekonomin det är när dollarn förlorar i värde. I hemlighet satt jag och gnuggade mina händer och log på insidan. Fortsätt ner du bara, lilla vän.

Uppblåsbarheter och Burma

Ikväll hade CAB=Campus Activities Board fyllt hela den stora quaden (huvudgräsmattan) med uppblåsbara roligheter. Man kunde t.e.c boxas på vinglande gummistubbar, tävla i en uppblåsbar hinderbana, klä på sig stora kardborrbandsbeklädda overaller och slänga sig mot en kardborrbandbeklädd gummivägg. Mycket underhållande med andra ord. På allvar. Jag provade rubbet. Dessutom hade de varit hyggliga nog att bjuda dit Cold Stone Creamery som langar glass där du väljer massa gottis som de sedan blandar i glassen. Även om idag förmodligen var den kallaste dagen sen jag kom hit så sitter ju god glass aldrig fel.

Ikväll gick vi också på en visning av en dokumentärfilm med efterföljande diskussion om situationen i Burma. Jag satt bredvid skolans enda Burmesiska elev. Hon grät stora delar av filmen, riktigt rörande. Det var även en bra film.

Nu är jag ganska redo för sängen och klockan är...hör och häpna 22.00! Kryss i taket.

Dziep njöt bland alla uppblåsbarheter

Mycket roligt när gummisnodden drog tillbaka personen som var fastsatt i den.

Amanda i den smickrande kardborrbandsoverallen.

Den som uppfann denna aktivitet måste ha varit ett geni.

Varnar känsliga tittare

Såhär spenderade jag första timmen efter gårdagens fotbollsmatch. Sedan smälte isen. För att verkligen få det medlidandet och hyllningar jag tycker att jag förtjänar följer här dokumentation av mina skador. Ni som tycker att det är smått patetiskt kan ta det som ett propagandainlägg för användandet av benskydd. Förresten så fick jag höra att vi tydligen vann med 5-2. Yiiehaaw!

Va? Har hon tre knäskålar?! Nej det är varken det eller golfbollar under huden, det är bara två andra personers knäskålar eller skor som har träffat smalbenet.

Smalbenen, dagen efter. Jag vill understryka att det ser ännu värre ut i dagsljus utan blixt. Under den kommande Rotaryhelg ska vi tydligen stundtals knalla runt i baddräkt. Snyggt.

Den här är jag inte lika stolt över eftersom jag åstadkom skadan helt själv. Men eftersom det kom blod får den vara med på bild ändå. Plötsligt fick jag för mig att motståndarlaget absolut inte skulle få ett inkast. Så jag slängde mig efter bollen. Rakt på en hög med ekollon. Motståndarna fick inkast.

Election Night

Klockan är snart två och jag har kämpat mig igen om två uppsatser. Idag har det varit val här så vi har följt resultaten på tv. Storslam för republikanerna, jag är lättad över att de flesta på skolan är förtvivlade.

Vi vann vår fotbollsmatch med 4-2. Jag gjorde alla målen, det var tufft och det resulterade i två blålila golfbollsstora bulor på smalbenet och rivsår på skinkan (fråga mig inte hur). Dokumentation av skadorna kommer, var så säker. Men till skillnad från demokraterna så vann vi! Resten av laget har blivit peppat till tusen och imorgon ska vi ha en inofficiell träning. Jag är stolt.

Nämnde jag att klockan är två? Jag ska upp 7 imorgon bitti.

Guten Nacht.

Urk

Jag är förkyyld :( Men jag måste vara hyfsat pigg till ikväll då vi har vår andra fotbollsmatch. Igår förlorade vi med 4-2, det visade sig att det i princip bara var jag som överhuvudtaget hade stått på en fotbollsplan förut. Men jag tycker vi gjorde hyfsat ifrån oss i alla fall.

Så ikväll satsar vi på vinst. Ingenting ä omööjligt. Jag kommer att kämpa och vara död efteråt. Två uppsatser ska in imorgon, har inte börjat än. Wish me luck!

Oväntade A:n och Class Soccer

Imorse fick jag lite oväntad glädje i form utav ett A på min US History midterm exam. Jag som hade gett upp på den kursen. Tusan, nu måste man kanske börja anstränga sig lite igen?

Rotarylunch flöt på smidigt med skjuts med skolan president, eleganta Ms. Knox. Ikväll inleds Class Soccer matcherna. Vi ska spela mot vår Big Sis' Class, the juniors. Kommer nog likna våra fotbollsmatcher i fyran. Jag ser fram emot det! Sedan blir det filmkväll med hela klassen, Precious står för underhållningen (eller misären?) för ikväll.

För övrigt håller jag på att försöka hitta en bra bil att köpa. Inget mer inrikesflyg för min del på ett tag.

Adios!

Halloweenhelgen

Det blev en ganska lugn halloweenhelg för min del. Fredagkvällen bjöd på halloweenbankett med några kilo godis och pajkastande på the seniors. Trevlans. Sedan sleepover med Kayla: maraton med samtliga Halloweenfilmer som har gjorts (ni vet de riktigt dåliga rysarna med Jamie Lee Curtis) och hårfärgning utgjorde en riktig myskväll. Tanken var att jag skulle få blonda slingor men efter ett ögonblick av plötslig oufreak från Kayla så sköljde vi ur färgen lite för tidigt för att man skulle se någon avgörande skillnad.

Lördagen spenderades med familjen Evans. Efter en rejäl, äkta Georgisk barbequelunch så bar det av för att välja ut den perfekta pumpan att carva. Jag har aldrig sett sådan variation av pumpor förut. Tillslut blev Mari nöjd med sin pumpa och vi åkte till mataffären för inhandling av ingredienser till köttbullar. Hallelujah. Alla var exalterade för att äntligen få smaka "the real thing" som de kallade det. Jag var smått nervös eftersom jag aldrig gjort brunsås förut. Men himmel så gott det blev. Mitt patriotiska hjärta blev varmt när hela familjen åt med god aptit. Efter lite halloweenminglande med grannarna - deras område ordnar så minifester överallt - så åkte jag hem nöjd och belåten.

Söndagen började med att jag under min springtur - där jag naturligtvis skulle prova nya vägar - blev jagad av tre stora hundar och sedan sprang vilse och tillslut kom hem 45 minuter senare än planerat. Mycket traumatiskt. Men inget som inte kunde botas av en texmexlunch med det gulliga värdparet Terry och Dianne. Till middag bjöd jag Kayla och Amanda på skaldjursrestaurangen Red Lobster. Massa mat till hyfsat bra priser. Kayla uttryckte det som följande "This is fancy shit for me". Ville tacka dem för att de väntade 4 timmar på mig på flygplatsen. Dessutom fyllde de båda år de senaste två veckorna. Efter mysmiddag blev det halloweenparty på ett hotell i downtown Macon. Eftersom jag håller på att bli dunderförkyld så var det kanske inte världens bästa idé och jag har väl varit på på bättre partyn men det var ändå en bra avslutning på helgen.

Nu är det ny vecka, håll tummarna för att jag inte blir däckad av förkylningen.