Två månader, gott folk!

Om två månader landar jag på Arlanda. Vart försvinner tiden??

Efter solsken kommer regn och helgturné med frugan

Efter lördagens tornado så har vädret inte återhämtat sig här i Maconbacon utan har sen dess varit allt jag hatar: kallt, grått, regnigt och trist. Några händelselösa dagar har spenderats här på skolan med filmkvällar och datorhäng.

Imorgon tar jag dock (som vanligt nuförtiden) tidig helg och åker på eftermiddagen upp till Morrow för att hämta upp min andra hälft Freja och fortsätter sedan till Carrollton där eminenta GRSPn Sara Rywe går i skola. Hon har denna vecka sin pojkvän Johan här på besök och imorgon fyller pojken 22 så då ska det firas och jag och Freja har bjudits in till kalaset, kul!

På fredagen fortsätter jag och frejfrej upp till Oglethorpe där Anders och Anton huserar. Anton är på roadtrip med päronen men Anders har bjudit in ett gäng GRSPs till partyparty. Blir nog fint det med.

Lördagen fortsätter jag och Freja vår tour med att åka till hennes hemtrakter där vi ska gå på musikalen The Producers. Hennes GRSP-trustee har huvudrollen, natten spenderas hos hennes värdfamilj. Familjen Curry (nej det är inte ett fiktivt namn).

Kan inte minnas senaste helgen jag spenderade utan Freja, men än står vi ut med varandra. Hon är ju ändå allt bra fin den där Freydawg (som hon har döpt om sig till för att passa in på gangstaskolan Clayton State College, det är ju en k o m m u n a l skola).

Från Pelhamhelgen. Sätter man ungarna på en skolbuss får man väl beteende därefter.

En helg med favvosvenskarna i favvostaden

Så sitter man här i det stora, viktorianska huset ensam med barnen Harrison och Gracie. Vinkade just av gänget som skulle få skjuts av Steve och Laura tillbaka hem till Atlanta. Själv är man barnvakt hela eftermiddagen och kvällen. Känns lite tomt när alla har åkt, har ju varit så trevligt att spendera några dagar med sina favvosvenskar och få visa upp stoltheten: Macon. I torsdags eftermiddag trodde jag ont anande att jag skulle gå GRSPlös hela helgen men så inom loppet av någon timme så blev ju allt ändrat. Detta resulterade i en av de bättre helgerna på länge. Tillsammans, jag, Anton, Anders och FrejFrej har vi har myst ganska mycket, varit med om tornadovarning (hagel, blixt åska och en himla blåst var så nära vi kom), fikat, solat, varit på tivoli, ätit gott, pratat en hel del, blivit slagna av femteklassare i frågesport, skrattat, gott på marknad, sett tigrar och lejon och bara varit. Spontant är bra, ibland det allra bästa! Nu tycker jag det kan bli helg snart igen.

Cherry Blossom Festival med favvosvenskarna

Helgernas planer blev snabbt omkastade när Anton och Anders hörde av sig på torsdagkvällen och sa vi är 100 miles från Macon, kan vi stanna över helgen? Så snabbt hem till Laura och Steve, diverse deadlines fick glömmas bort och så tog man en tidig helg.

Vi har ju körsbärsblomsfestival här denna veckan, största veckan på hela året i den lilla staden. Igårkväll tog sig även the one and only Freja ner hit och kvartetten var komplett. Lite tivolistrosande, slapp i solen vid sjön, italiensk middag och sedan avslut av dagen på en av de lokala barerna. Helt okej. Idag blir det international food fair och ikväll street party som enligt Steve brukar wara wild!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, ibland blir det bättre.

Avslutar min föreläsningsturné...

...genom att idag hålla min presentation på tredje och sista klubben - Downtown Macon Rotary Club. Lite klurigt eftersom de har bett mig introducera mig själv, presentera Sverige och höjdpunkterna under mitt år. Under ca 20 minuter. Jo tjena!

Men det ska nog gå, som Gunde sa Ingenting ä omööjligt!

Tjipp!

Saker vi pratar om i bilen under våra roadtrips...

Efter 8 månader i den amerikanska södern kan vi konstatera att USA på många sätt är ett dysfunktionellt land. Bilden av det stora landet i väst som är världsledande på så många fronter är ju fin och blänkande men stora delar av landet ligger så långt efter vad vi är vana vid. Bara en sån grej att checkar fortfarande används i hög utsträckning. Så många lever i förhållanden som de flesta svenskar skulle bli chockerade över, här anses de vara typ medelklass.

Vi har konstaterat att man ganska snabbt blir trött på "Detharregeringenintemedattgöra"-mentaliteten. USA är det enda industrialiserade landet i världen som inte betalar barnbidrag, har ett av de snålaste föräldraledighetspaketen i världen och sjukvårds och utbildningspolicyn känner vi ju till. För allt det där har inte Washington (Fjollträsk) med att göra. Tröttsamt, speciellt eftersom det oftast är de människor som verkligen skulle behöva regeringens stöd som så passionerat argumenterar emot det. På så många sätt är USA ett ineffektivt land som sackar efter p.g.a outbildat tjafs om liberty and justice. Det skapar bara ett himla dysfunktionellt land.

Med frustrationen uttryckt, så är det ju på många sätt ett bra land också, Amerikat. Och inte för något skulle jag vilja byta bort mina månader här. Men under bildiskussioner får man gnälla lite.

Summering av mina två spring breaks i bilder

Nu är jag, efter vad som känns som två spring break på raken, tillbaka i mitt dorm. Har ju bara varit här för liten blixtvisit mellan mina roadtrips. Känns lite tomt sådär som det kan göra efter en intensiv period. Ska i följande inlägg försöka beskriva lite utav av det jag har varit med om.

Här sitter vi, mina kära vänner Lotten, Freja, Andrew och Alex som kom att bli min familj under vårt gemensamma äventyr. Här är vi i bilen påväg ner till New Orleans för Mardi Gras.

Så anlände vi tillslut till den beryktade staden. The dome där tusentals hemlösa människor bodde dagarna efter Katrina är imponerande.

Våra dagar i NO spenderades med partyparty och relaxande. Här är vi på Zulukonsert med andra GRSPare. Totalt var vi 13 st där nere samtidigt.

Jag och lillbrorsorna Alex o Andrew.

Kvällarna spenderades på Bourbon Street. Gatufest i ordets rätta bemärkelse. Här står vi och tigger pärlhalsband från de otaliga glada manniskorna, uppradade på balkongerna.

Hela gänget.

Vi gick till (tydligen) berömda Cafe du Monde och åt Beignets. Sofistikerat.

Sedan packade vi in oss i Svante och åkte vidare.

Med ett nattstopp i Florida så kom vi tillslut till Pelham, Georgia där GRSP-helgen skulle hållas.

En mycket lyckad helg där vi bl.a fick besöka ett lokalt fängelse och en alligatorfarm. Värre doft har jag sällan varit med om. Äckelmagad? Alligatorfarm avråddes.

Jag fick även för första gången någonsin i mitt liv golfa. Jag sög.

En heldag spenderades vid sjön där solning och relaxande på hög nivå stod på schemat.Vi tog oss även ut för en roddtur och vissa hurtiga ägnade sig åt diverse bollsporter.

Kvällarna ägnades åt discodans och GRSP-show. Här framför vi vår (vid det här laget) obligatoriska Peace-sång.

Det bjöds även på annan underhållning, som t.ex. en helt ny (revolutionerande) version av Backstreet Boys. Detta var dock något senare på kvällen.

Efter Pelham sa vi hejdå till lillbrorsorna på ett tag och åkte hem till Macon för konsert o picknick i parken med Laura och Steve.

Så fick Lotten se Macon också.

Nu blir det lite hopp i tiden. Lotten lämnas sorgligt nog av på flygplatsen. Freja hämtas åter upp i Clayton och spolar vi fram lite till sa kommer även lillbrorsorna Andrew och Alex med Greyhoundbussen ner till Macon. St. Patrick's day i Savannah stod på schemat. Familjen (minus Lotten) var återförenad och vi installerade oss i en studentlägenhet (kanske äckligaste ngnsin) på Armstrong Atlantic University i Savannah.

Väl där ville vi ju ta oss ner till paraden, så vi liftade. Men sen kom bussen, så vi tog den istället.

Parad och gatufest även här. Lillbrorsorna från Irland och Skottland var glada i sina kiltar (som olyckligtvis inte syns pa bilden).

Gatufest och konsert på St.Patrick's day-kvällen.

Efter en lat dag med strandbesök så åkte vi sedan tillbaka till Atlanta. Igårkväll åkte vi upp i västra hemisvärens högsta hotell och hängde på Irländsk pub. Man vill ju fortsätta på temat. Efter ett besök på IKEA imorse så åkte vi tillslut hem. Kändes nästa lite sorgligt när jag släppte av Freja i Clayton och fann mig själv ensam i Svante. Familjen måste återförenas snarast!

Som ni ser går det ingen nöd på mig, annat än att jag har börjat räkna helgerna fram till hemfärd. Tiden räcker inte till!

Kram

Tiden går för fort när man har roligt

Sitter på ett café i downtown Macon med världens bästa Freja. Sen jag skrev sist har jag hunnit ha roligt i tre dagar med GRSParna i Pelham, Georgia. High school-besök, fängelsebesök, alligatorfarm, golf för första gången (jag sög), solning, bad, partyparty och allmänt mys. Igår kväll lämnade jag av Lotten på flygplatsen i Atlanta. Lite sorgligt eftersom vi verkligen har haft det bäst, men vi ses om 2.5 månader (!). Som plåster på såren, och för att inte behöva köra hela vägen tillbaka hem så åkte jag hem till Freja som går i skola 20 minuter från flyget. Vi lagade till lite lax och drack lite vin med f.d GRSParen Tony från Libanon som stannade kvar på Clayton där Freja går. Då kändes det lite bättre.

Idag följde Freja med mig till Macon, imorgon blir det lite skola, lite Rotarylunch och sedan kommer våra två New Orleans-polare Andrew och Alex och möter upp oss så åker vi till Savannah där bästa St. Patrick's day firandet ska finnas. På torsdag färjas floden där grön och i princip hela stan blir irländsk med parader, öl och Bailey's. Totalt blir vi nog runt 15 GRSPare. På lördag blir det avfärd till Atlanta för lite barhäng där.

Det där med skola är ju lite överskattat, så jag och Freja bestämde oss för att ta en smooth övergång från spring break. Så det blir nog en lagom vecka.

Om ni vill ha bilder från den gångna veckan så hänvisar jag för tillfället till Frejas blogg (det verkar vara lite problem med lankningen sa adressen ar www.frejafornander.blogg.se). Hon erbjuder säkert en mer behaglig läsupplevelse än vad jag gör också.

Tänker på er alla, kram!

Conclave time

Mardi Gras är över för den här gången och igår rullade vi, lyckliga och nöjda, ut ur New Orleans. Dit vill jag verkligen komma tillbaka till. Men siktar nog på en annan tid på året nästa gång. Nattstoppet fick bli i Pensacola, Florida. Förmodligen ganska fin stad belägen vid stranden men trötta som vi var blev det en filmkväll på rummet. Här mötte vi även upp vid andra halvan av det GRSPiska Mardi Gras-gänget. 7 GRSPare i en minivan som bodde några rum bort.

Idag rullar vi om någon timme iväg mot Pelham, Georgia. 4 timmars bilfärd ska det vara innan vi återser resten av vår familj. Det vankas GRSP-konklav!

Jag mår bra och roadtripen har hittils varit lyckad. Over and out.

Rapport från ett hotellrum i utkanten av NOLA

Kort uppdatering här från jazzens hemstad. Vi lever och mår bra. Det är riktigt galet det här med Mardi Gras, en veckas lång komplett gatufest. Tjipp!

Mot flygplatsen

...för att hämta upp Lotten. Lycka!

Blommor och danskar

Nu har vi alltså gått in i mars och sommarvädret fortsätter. Träden står i full blom och det är shortstemperatur varje dag. Jag tror inte Georgiaborna förstår hur mycket jag uppskattar detta, det gör livet lite lättare. Inte för att det är särskilt jobbigt annars, men ni fattar.

Igårkväll tog min favvoprofessor Dr. Donovan med mig, Amanda och två andra studenter för att lyssna på den danska ambassadören Peter Taksoe Jensen som av oklar anledning hade förirrat sig till Macon. Ganska intressant, även om huvudämnet var miljömål vilket vilken Viktor Rydbergs-elev som helst kommer att ha en livslång aversion mot. Hade så klart på mig mitt "Absolute Svensk"-linne. Han drog lite hånande Sverigeskämt men det är oklart om det var pga mitt linne eller om det bara ligger i den danska naturen.

Annars håller jag på att förbereda mig för att hämta upp Lotten på fredag. Pirr i magen! En kväll i Atlanta, en kväll i Macon och sedan på söndag åker vi tillsammans med Freja, Alex och Andrew (båda skottar) till New Orleans. Lång resa men förhoppningsvis är karnevalen värt det.

Vi hörs!