Glomde ju namna en vital del av helgen i mitt forr inlagg. Sondag morgon tog jag, Freja och Sara oss upp, sadar lagom pigga, och knatade till Martin Luther King's church. Gospel och hallelujah var vad vi ville ha. Extra festligt var det ocksa eftersom dagen efter var snubbens fodelsedag.
En gigantisk kyrka med minst sagt fargstarka personligheter (och da menar jag inte enbart hudfarg). Riktigt cool stamning och prasten var bland de basta retoriker jag har stott pa. Musiken var bara den vard att ga dit for. Allt fran gospel till klassisk psalm till filmmusiksliknande jattekor med bongotrummor till den basta munspelaren jag har hort.
Hojdpunkten var anda nar prasten i slutet av gudstjansten sa "and now we all take each other's hands and sing We Shall Overcome". Da kollade bara jag och Freja pa varandra och log.
Birgit Friggebo skulle ha varit stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar