Hösten är här

Igår morse när jag gick ut för att springa så var det som om något hade slagit om under natten. Luften var plötsligt nästan krispig och den där tunga, klistriga hettan var borta. Det är fortfarande varmt men man kan verkligen känna att årstiderna har slagit om. Hösten är här. Passande då att vi igår hade Fall Convocation. Lite som vår mösspåtagning fast de gör de på hösten. Seniors fick för första gången ta på sig sina caps and gowns och tåga in under en formell ceremoni. Alla lärare och rektorn hade på sig sina caps and gowns också, med diverse olika sammetsdetaljer som markerar vilken grad av utbildning de har, dvs. om de är doctor, profesor etc.

Rektorn höll tal, elevpresidenten (en senior) höll tal och the dean of students höll tal. Sånger sjöngs och efter 45 minuter så skulle äntligen den inbjudna gästtalaren håla sin föreläsning. Tydligen ngn berömd science doctor. Då somnade alla. Han var den största torrbollen jag någonsin har stött på och han ville inte sluta prata. Jag tyckte synd om rektorn, skolprästen och de andra fyra som satt uppe på scenen för de fick verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Det syntes särskilt på stackars 89åriga reverend Hurdle höll på att nicka till. Fråga mig inte vad gubben pratade om för jag har ingen aning. Utöver den fadäsen var det en trevlig och högtidlig ceremoni.

Imorgon blir det Homecomin Soccer på Mari Evans highschool och sedan en pjäs med medverkande Wesleyanelever. På fredag bär det av till Helen så jag bör väl packa lite också. Ha det gött!