Det är ju lustigt det där att man kommer hem efter så lång tid och så känns det som man aldrig lämnat. Hade en fin liten skara på Arlanda att krama om när jag tillslut landade. Inte kändes de annorlunda.
Vägen hem kom jag fortfarande ihåg. Vissa förändringar hade visserligen skett på huset men det smältes på 30 sekunder. Hur man kör manuellt växlad bil kom jag ihåg efter 20 sekunder, det var så lång tid det tog för mamma att förklara att bromspedalen inte är kopplingspedalen.
Vi-affären var sig lik och Friskispasset som jag otroligt nog tog mig igenom hade samma gamla stammisar som vanligt. Har jag någonsin sovit i någon annan säng än den välbekanta som jag straxt trött ska stupa i?
Det är lustigt det där hur tio månader plötsligt kan kännas som en vecka. Men lite skönt är det kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar