onsdag 29 september 2010

Hösten är här

Igår morse när jag gick ut för att springa så var det som om något hade slagit om under natten. Luften var plötsligt nästan krispig och den där tunga, klistriga hettan var borta. Det är fortfarande varmt men man kan verkligen känna att årstiderna har slagit om. Hösten är här. Passande då att vi igår hade Fall Convocation. Lite som vår mösspåtagning fast de gör de på hösten. Seniors fick för första gången ta på sig sina caps and gowns och tåga in under en formell ceremoni. Alla lärare och rektorn hade på sig sina caps and gowns också, med diverse olika sammetsdetaljer som markerar vilken grad av utbildning de har, dvs. om de är doctor, profesor etc.

Rektorn höll tal, elevpresidenten (en senior) höll tal och the dean of students höll tal. Sånger sjöngs och efter 45 minuter så skulle äntligen den inbjudna gästtalaren håla sin föreläsning. Tydligen ngn berömd science doctor. Då somnade alla. Han var den största torrbollen jag någonsin har stött på och han ville inte sluta prata. Jag tyckte synd om rektorn, skolprästen och de andra fyra som satt uppe på scenen för de fick verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Det syntes särskilt på stackars 89åriga reverend Hurdle höll på att nicka till. Fråga mig inte vad gubben pratade om för jag har ingen aning. Utöver den fadäsen var det en trevlig och högtidlig ceremoni.

Imorgon blir det Homecomin Soccer på Mari Evans highschool och sedan en pjäs med medverkande Wesleyanelever. På fredag bär det av till Helen så jag bör väl packa lite också. Ha det gött!

måndag 27 september 2010

Regn i Georgia

Det regnar här i macon just nu. Igår, söndag regnade det till stora delar och imorse vaknade vi till ösregn. Det var bara att dra på sig flip flopsen och vada. Bokstavligt talat, jag överdriver inte.

Igår var en lat söndag, vaknade sent. Åt brunch. Åkte till frisören med Kayla och Amanda och fräschade till kalufsen. Ganska nöjd faktiskt. Får se om jag lyckas få ett bra foto att visa med. Annars får ni Skypa mig. Middagen intogs hos familjen Evans, spagetti med Italienska köttbullar i tomatsås tackar man inte nej till. Fick till och med en liten matlåda med mig hem.

Resten av kvällen spenderades inne i mina rummet bredvid med mina suitemates Dziep och KeKe. KeKe är från Macon och har en minst sagt färgstark personlighet. Hon har världens coolaste sätt att prata, jag förstår hälften av allt hon säger. Hon hälsar på alla (inklusive de vettskrämda koreanska tjejerna) med frasen "Whazzup niggah?".

Jag är glad, jag har i princip aldrig tråkigt i min Dorm :)

lördag 25 september 2010

Jag bygger hus

Andra helgen i rad som jag spenderar i Macon. Idag var WOW Day, det innebär att alla elever och lärare som vill volontärar under förmiddagen. Alla blir indelade i mindre grupper som åker till olika organistationer eller hem och hjälper till på något sätt. Alla fick göra relativt enkla saker som att umgås med gamlingar på ålderdomshem. Utom min grupp. Vi hjälpte Habitat for Humanity som bygger hus till ekonomiskt behövande. Byggarbetsplatsen var naturligtvis mitt i solen och vi fick jobba på riktigt hårt med att jämna grunden och fylla igen diken runt huset etc. Jag var täckt med damm när vi kom tillbaka.



Ikväll bestämde sig jag och min suitemate Dziep (alltså en av tjejerna som bor i rummet jag delar badrum med) oss för att laga middag tillsammans. Hon är från Vietnam så vi lagade lite vietnameiskt mat med nudlar och räkor. Gott. Jag älskar Dziep, vi har väldigt lika personligheter och exakt samma humor.


Till sist bestämde sig jag, Kayla och Amanda oss för att gå på nattbio. Vi såg Eat Pray Love, Julia Roberts nya film (där för övrigt Tuva Novotny har en roll, yay Sweden!). Den var hyfsad, inte fantastisk men den hade definitivt sina ögonblick. Och jag blev sjukt inspirerad till att resa runt i världen. Efter bion blev det ett stopp på Waffle House innan vi åkte hem. Vad morgondagen har att erbjuda återstår att se. Nu ska jag sova, att bygga hus tär på krafterna.

torsdag 23 september 2010

Swedish Meatballs och Grey's Anatomy

Så har en annan händelserik dag passerat i mitt Georgianska liv. Idag var det dags för min första Rotarypresentation. Det gick bra tror jag, även om jag shockade dem lite med att ägna halva presentationen åt att berätta om den politiska situationen i Sverige med valet och allt. De hade nog väntat sig mer åt största-exportvaran-hållet. Men jag sealed the deal genom att avsluta med en bild av köttbullar och säga att yes, we do eat them.

Fick ett sms av Taylor (min big sis') som undrade om jag ville äta middag med henne och hennes pappa som är i Macon för en golfturnering för helgen. Så det blev meet the parents för middag. Hann var lika rolig som Taylor och maten var riktigt god så det var helt klart lyckat.

Till sist blev det avslutning av dagen i Storasystrarnas lägenhet med säsongspremiär av Grey's och sen Madagaskar. Nu har jag som vanligt varit uppe för länge för att orka upp till min första lektion kl 8 imorgon bitti. Men, men shit happens.

Nu har jag förresten fixat skjuts till Oktoberfest nästa helg. Hallelujah!

Sov gott

onsdag 22 september 2010

Den obloggade helgen, Del 3


Så kom vi då till söndagen, min roomie, Rebeccas 18-årsdag. Jag pallrade mig upp kl 8 och gick till mataffären o handlade pannkaksingredienser. Så det blev svensk/fransk pannkaksbrunch. Trots bristande resurser (kolla den ultimata stekpannan) så blev det smaskens. Jag åt dem på crêpevis med nutella o banan. Himmel.

Hon ville så gärna le men lyckas ändå bara se förbaskat trött ut, haha.




Sedan var det tydligen dags för någon Linksgrejj, igen. Jag bestämde mig för att jag hade fått nog, jag kunde ramsorna hyfsat (vilket var vad jag ville få ut av helgen) och vissa tjejer hade börjat bli väääl seriösa med det hela. Vid det här laget var vi bara ett 20-tal tjejer som fortfarande gick på aktiviteterna.
Så jag stannar hemma och längtar hem ganska mycket för jag läser om valet och om hur allting går ganska mycket åt helvete. Sen plötsligt börjar jag få sms om att jag har blivit "Accused", det är grattis-sms. Jag fattar ingenting men får snart reda på att den sista ceremonin inkluderade att andraårseleverna nominerar 15 av förstaårseleverna att "get on council" vilket är de personer som ska annordna Links för nästa års förstaårselever. Nomineringen kallas accusitions. Alla aktiviteter tidigare under helgen hade tydligen noga noterats: närvaro, engagemang och entusiasm. Och tydligen platsade jag på the council. Problemet var bara att det tydligen är en gigantisk ära och vissa av tjejerna som inte blev nominerade blev riktigt ledsna. Jag ska ju inte ens vara här nästa år. Sedan kom droppen: alla nominerade fick en lista på 13 föremål som man måste bära varje dag på obestämd tid för att bevisa att man platsar på the council. Jag kan nämna att några utav sakerna är en lång slängkappa, en protes och ett svärd. Jag sa nej direkt och flydde med the Evans till deras vänner.
Det var en riktigt trevlig kväll. Brian, hans två polare och deras familjer träffas då och då och äter middag. Gubbarna spelar gitarr tillsammans och vi andra myser. Jag gillar Brians polare Pat och Jim, de är roliga att prata med. Jag kommer definitivt att följa med på kommande musikkvällar. Skönt att komma ifrån Linkshetsen och att bli lite uppmuntrad efter de nattsvarta valrapporterna hemifrån.
Nu springer ca 15 tjejer runt i skolan med full mundering. Lila från topp till tå med hjälmar, slängkappor, svärd, proteser och diverse föremål. Jag är så glad att jag inte är en av dem. Men ändå lite smickrad....
Det var den helgen!

Den obloggade helgen, del 2

Lite bilder från lördagmorgonens cheersession. Här är de seriösa andraårseleverna. Trumman var läskig...

Våra cheers är väldigt seriösa...speciellt den här ovan

Jag fick gå tidigare från cheeringen för jag skulle följa med the Evans på Indianfestival. Tack Evans för att ni räddade mig från timmar av cheering!

Indiandfestivalen var trevlans, lite olika traditionella danser. Stånd där de sålde fina smycken. Matstationer etc.

Den godaste majskolven jag ngnsin har ätit åt jag här, Laura med.

Jag och Mari tog oss ändå upp på en av de stora Indianbyggda kullarna där de hade offerritualer. Macon i bakgrunden!
Väl hemma, fortsatte naturligtvis Links (nollningen) med diverse aktiviteter och naturligtvis cheering. På kvällen hade de även en "Ice Cream Social" ett amerikanskt fenomen som gillar skarpt. Innebär i princip att man träffas, minglar och äter massor av glass. Nice. Sedan var jag smått död så det blev en lugn filmkväll i några av de äldre elevernas lägenhet. Myspys.
Forsättning följer...

Den obloggade helgen, Del 1

Okej, så jag har varit en dålig bloggare på sista tiden. Konsekvenserna är att jag har mycket att blogga om. En händelserik helg och fantastiskt mycket deadlines har hållt mig från bloggen. Men här kommer den, uppdelad i kortare snuttar så det inte blir gamla testamentet i ett enda blogginlägg. Jag ger er den obloggade helgen:

Det är viktigt att ni fortfarande har torsdagskvällen i färskt minne. Minns den stora nollningsceremonin? Helgen har minst sagt varit präglad av den. Men först födelsedag.

Började fredagskvällen med att följa med Terry och Dianne långt ut i vildmarkerna till en restaurang där alla Terrys syskon med familjer träffades för att fira deras mammas 80årsdag. Riktigt pigg tant, det var mys.


Jag, Terry och Dianne utanför restaurangen

80årig mamma med alla sina ungar. Terry längst till höger.


Sedan bar det av tillbaka till Wesleyan, hopp in i Big Sis' Taylors rosa bubbla (bilmodellen alltså) för avfärd mot biografen där vi och Mercerkidsen (Mercer är det andra colleget i stan) fick ser filmer för en dollar vid midnatt. Vi blev smått exalterade av den stora mängden killar samlade på en så liten yta. Det var längesen. Vi såg "Easy A" en nyutkommen high school komedi som faktiskt var riktigt bra för att vara en nyutkommen high school komedi. Runt tvåtiden åkte vi tillbaka till skolan för sleepover med våra storasystrar. Det var inte så många som orkade med det men jag och Taylor låg och pratade till 6 på morgonen. Sedan sov vi. TIll 7.30 då vi blev väckta av andraårseleverna för fortsättningen på vår nollning. Cheer sessio klockan 8 på morgonen, vilken energi i hejaramsorna! Vi som var där kände oss tappra.

Fortsättning följer...