fredag 12 november 2010

Homecoming Pep-Rally

Jag är trött. Trött. Kom inte i säng förrän framåt tre imorse eftersom vi igårkväll hade homecoming pep-rally. Ett pep-rally som mest är tillägnat the seniors och där även äldre elever kommer tillbaka (vilket är hela poängen med homecoming). Pep-Rallyt började klockan 22 och höll på i tre timmar. Vi förstaårselever är ansvariga för att dekorera campus för homecoming men får inte börja dekorera förrän pep-rallyt är slut och alla andra har gått tillbaka till sina dorms. Såklart så tycker de äldre eleverna det är kul att se hur länge de kan stanna kvar innan vi blir alltför frustrerade.

Vi fick inte börja dekorera förrän ett. Men som plåster på såren kom några av våra storasystrar ut med cupcakes till oss. Men idag är jag trött. trött.

Imorgon har vi homecoming dance. Känns som jag är in for an all-American event.

onsdag 10 november 2010

Jag nyper mig själv i armen...

Nu är det gjort. Kryssningen till Bahamas med Miami som utgångspunkt är bokad. Den 10e åker vi från Macon mot Miami med ett dygns stopp hos Wikipedia i St.Petersburg, Florida. Den 13e går fartyget från Miami mot Bahamas.

Om en månad bär det av!

3 månader senare...



...and I am still goin' strong in the USandA!

tisdag 9 november 2010

Så vart det sommar igen

Georgias väder är minst sagt konstigt. Som sagt så har det varit riktigt kallt några dagar och jag trodde att hösten på riktigt att besegrat sommarvärmen. Men nähäpp, idag så gick jag klädd i klänning, barbent igen. Svettades nästan i snart mitten av november. Märkligt.

För övrigt så gick kvällen fotbollsmatch inte lika bra som igår, vi förlorade med 1-2. Alla var jäkligt besvikna eftersom vi tyckte att the sophomores spelade riktigt fult. Jag gjorde iaf. mål och jag var ändå lite smånöjd eftersom tjejernas häftiga reaktion tyder på passion. Något det minst sagt rådde brist på under våra första matcher. Imorgon är vår andra skräckmatch mot the seniors. Bra uppvärmning inför helgens championship games.

Förlåt, vi är väldigt inne i fotboll just nu. Jag har saknat det.

Helgen i Sandy Springs


Så på fredagen hämtades jag upp av ett gäng från Valdosta som ligger två timmar söder om Macon. Klas från Sverige, Maryana från Ukraiana och Benjamin från Kenya går där. Väl framme i Sandysprings, en förort till Atlanta, mötte vi upp med alla de andra GRSPstudenterna. Vi var 59/61 på plats. Eller numera är vi bara 60 eftersom Matty från Scotland blev hemskickad förra veckan efter att ha blivit arresterad av polisen för andra gången...Anders från Sverige var den enda av de kvarvarande studenterna som inte tog sig dit.
Efter diverse lyckliga återseenden, middag bestående av lasagne och obskyrt "Scandinavian Bread" bakat av en stolt gammal dam så åkte vi hem till diverse värdfamiljer. Jag och Mia från Danmark fick bo hos trevliga Joe och Ellen Jones i deras megahus. Trevlans.
Danska Mia som jag bodde med första natten, galna Catharina från Danmark och Kim från Sverige.
Lördagen startade tidigt. Efter att ha väckts med nygjord french toast så blev hela GRSPgänget instuvad i en buss som såg ut att vara från 60-talet och sedan bar det av mot Atlanta. Äkta turistande stod på schemat. Både världens största akvarium och World of Coke hann besökas. På något sätt känns det som att har man sett ett stort akviarum så har man sett alla, visst fanns det häftiga hajar men 2.5 timmar kändes lite väl mycket därinne. World of coke är en enda stor reklam för Coca Cola. Läsken uppfanns här i Atlanta men jag har nog aldrig sett en mer innehållslös turistattraktion. Trots 4Dbio och ett rum med provsmakning av 60 olika läsksorter från hela världen.
Akvarietunnel, naturligtvis anpassad för amerikaner genom ett bekvämt rullband. Inte ska man behöva gå samtidigt som man kollar på hajar.

Mycket Cola var det...
Jag och Anton i våra coola 3D-glasögon....eller vad de nu heter när man går på 4Dbio.

För övrigt var lördagen den kallaste dagen jag upplevt i Georgia hittils. Frost på morgonen!

Runt femtiden forslades vi tillbaka till Sandy Springs och ett YMCAcenter där vi tillbringade kvällen med BBQ, klättervägg, pool, hot tub, diverse sötsaker, varm choklad, fotboll, men inte så värst mycket sömn. En trevlig kväll och natt helt enkelt.
En stor del av gänget i bubbelpoolen. Mys på hög nivå.
Efter frukost blev vi en efter en upphämtade och jag kan återigen konstatera att det är ett himla bra gäng det där. Jag trivs med nästan alla 60 och det är skönt att ha alla dessa bra människor att dela sina upplevelser i den vilda södern med.

måndag 8 november 2010

We're on a roll

Med inlindade fötter och en lätt hosta sprang jag ut på planen ikväll för att spela vår första class soccermatch för den här veckan. The juniors, alltså tredjeårseleverna, stod för moståndet, ni vet de vi förlorade med 2-4 mot förra veckan.
Som vi spelade. Stolt som tuppen. 8-2 till the freshmen var det ingen som hade trott. Vi fullständigt krossade dem. Jag gjorde fyra mål och mina kära lagkamrater fick äntligen näta. Om vi till en början var två, möjligen tre som var exalterade för fotboll så är vi nu garanterat ett gäng på 9 pers som kämpar tappert på planen och 20 supportrar som från och med nu kommer att följa varje match. Love it.

Imorgon ska vi krossa andraårselever. Håll tummarna.

söndag 7 november 2010

En slagen hjälte

Är hemma efter GRSPhelgen som, som vanligt var trevlig. Det är alltid kul att träffa de där människorna och skratta och höra hur deras år går och vad de har för resplaner etc. Nu håller jag på att kanske haka på en Bahamascruise i början av december. Enda haken är att det är mitt under mina final exams så antingen får jag spotta alla mina vanliga principer i ansiktet och skita totalt i alla final exams och acceptera ett snäpp lägre betyg eller så får jag försöka fråga om jag får göra min finals en vecka tidigare...

I all fall så är jag mår jag måttligt bra idag eftersom jag knappt kan gå. Efter en inomhusfotbollsmatch utan skor igårkväll resulterade i blodblåsor under fötterna stora som enkronor. Jag kan knappt gå och mår smått illa av dem. Min kropp vill inte att jag ska spela fotboll. Hela min suite var i alla fall engagerade i rädda-Fridas-fötter-aktionen när jag kom tillbaka till Wesleyan. Gulliga är vad de är, mina suitemates.

Ni får bilder från helgen när jag känner mig lite mer tiptop.