måndag 1 november 2010

Halloweenhelgen

Det blev en ganska lugn halloweenhelg för min del. Fredagkvällen bjöd på halloweenbankett med några kilo godis och pajkastande på the seniors. Trevlans. Sedan sleepover med Kayla: maraton med samtliga Halloweenfilmer som har gjorts (ni vet de riktigt dåliga rysarna med Jamie Lee Curtis) och hårfärgning utgjorde en riktig myskväll. Tanken var att jag skulle få blonda slingor men efter ett ögonblick av plötslig oufreak från Kayla så sköljde vi ur färgen lite för tidigt för att man skulle se någon avgörande skillnad.

Lördagen spenderades med familjen Evans. Efter en rejäl, äkta Georgisk barbequelunch så bar det av för att välja ut den perfekta pumpan att carva. Jag har aldrig sett sådan variation av pumpor förut. Tillslut blev Mari nöjd med sin pumpa och vi åkte till mataffären för inhandling av ingredienser till köttbullar. Hallelujah. Alla var exalterade för att äntligen få smaka "the real thing" som de kallade det. Jag var smått nervös eftersom jag aldrig gjort brunsås förut. Men himmel så gott det blev. Mitt patriotiska hjärta blev varmt när hela familjen åt med god aptit. Efter lite halloweenminglande med grannarna - deras område ordnar så minifester överallt - så åkte jag hem nöjd och belåten.

Söndagen började med att jag under min springtur - där jag naturligtvis skulle prova nya vägar - blev jagad av tre stora hundar och sedan sprang vilse och tillslut kom hem 45 minuter senare än planerat. Mycket traumatiskt. Men inget som inte kunde botas av en texmexlunch med det gulliga värdparet Terry och Dianne. Till middag bjöd jag Kayla och Amanda på skaldjursrestaurangen Red Lobster. Massa mat till hyfsat bra priser. Kayla uttryckte det som följande "This is fancy shit for me". Ville tacka dem för att de väntade 4 timmar på mig på flygplatsen. Dessutom fyllde de båda år de senaste två veckorna. Efter mysmiddag blev det halloweenparty på ett hotell i downtown Macon. Eftersom jag håller på att bli dunderförkyld så var det kanske inte världens bästa idé och jag har väl varit på på bättre partyn men det var ändå en bra avslutning på helgen.
Nu är det ny vecka, håll tummarna för att jag inte blir däckad av förkylningen.

fredag 29 oktober 2010

I, the viking


Hittade ingen köttbullekostym så då fick jag köra på det andra uppenbara valet.

Halloween

I år har Halloween olyckligtvis bestämt sig för att infalla på en söndag...at klä ut sig till djävulen på en söndag är ju totalt vanhelgande! Tycker tydligen vissa här i bibelbältet. Men inte mig emot, det betyder bara att vi får fira Halloween både fredag, lördag och söndag. Och torsdag också! För igår kväll hade det fixats pumpkin carving ute vid fontänen. Det bjöds på karamelliserde äpplen, grillade marschmallows och varm choklad. Trevligt.

Runt 11-tiden stördes friden i vår dorm av att the seniors kom instormandes utklädda i screammasker kastandes godis. Vi betedde oss som 10-åringar och kastade oss på golvet efter godiset. Det var ju lyxgodis för tusan. Snickers och sånt fint skit.

Idag har mina lektioner avbrutits tre gånger av utklädda seniors kastandes godis i klassrummet. Jag gillar Halloween.

Ikväll är det Halloween Banquet, jag går som viking! Såklart. Annars är helgens planer lite oklara, vilket på sätt och vis är skönt eftersom 9 utav 10 helger den senaste tiden och den kommande tiden har varit fullbokade...men rastlösa, fåniga jag känner ändå att jag vill göra något. Inte "slösa bort en helg". Pff.

Lördagen blir det nog häng med the Evans, på söndag kanske jag ska ut och käka middag med Kayla och Amanda som båda nyligen fyllde år. Vi får se helt enkelt.

Happy Halloween!

torsdag 28 oktober 2010

Dagen då allt som kunde gå fel gjorde det

Nu har jag bestämt mig för att köpa en bil. Det kommer att dröja länge innan jag ägnar mig åt inrikesflygning i Amerikat igen.

Planen för gårdagen var följande: Hela familjen (komplett med farbröder och faster) skulle äta en trevlig lunch och sedan skulle jag och farbror två från Bryssel skjutsas ut till flygplatsen runt tvåtiden. Jag skulle hoppa på flyget klockan 16.07 och landa i Atlanta 18.04 där Amanda och Kayla skulle hämta upp mig och min väska. Vi skulle vara tryggt hemma på Wesleyan igen runt 20.00 för en lugn kväll med uppackning och mys.

Det här är vad som hände:

Lunchbiten gick bra. En rejäl och god lunch avnjöts och vi hoppade mycket riktigt in i bilen strax efter två. Vi checkades in ordentligt och jag sa ett jobbigt hejdå till familjen på obestämd tid. T.o.m security check gick riktigt smärtfritt. Väl framme vid gaten ser jag att två tidigare Atlanta flighter under dagen har blivit timtals försenade och en har ställts in. Min är on time. Lycklig messar jag mamma och tackar min lyckliga stjärna för att jag bokade in mig på den enda Atlanta flighten som var on time.

Sedan gick det utför.

Skärmarna började visa ett stort rött Delayed. Ingen mer info än så. Tillslut får vi veta att det är thunderstorms och skyfall i Atlanta vilket hindrar plan från att lyfta och landa. Atlanta som är världens mest trafikerade flygplats är ngt av spindeln i USAs flygnät. Därmed var hela flygsystemet en total mess och i princip alla flighter var försenade eller inställda. Hundratals stressade och upprörda människor samlade i väntsalarna utan info. Lyckat. Jag försöker uppdatera mamma och Amanda så gått det går.

Vi får veta att vi kan få åka 17.40. 17.55 får vi veta att planet inte kommer at lyfta 17.40. No shit Sherlock.

En halvtimme senare får vi veta att vi får åka 19.00 och att boarding kommer att börja om tio minuter. En lättnadens suck går genom oss alla när vi äntligen får gå på flyget. Jag hinner messa Amanda och säga att om det åker om en timme så blir det lagom sedan dör min mobil av batteribrist och jag är onåbar för omvärlden.

Vi hinner ut på startbanan innan vi blir tillbakakallade p.g.a nya skyfall i Atlanta. Vi får vänta en timme ombord på flygplanet. Nu börjar folk bli lätt frustrerade. Jag skitstressad för att jag inser att Amanda och Kayla kommer att få vänta länge på flygplatsen utan att veta varför.

Tillslut uppe i luften. 1h och 20 minuter senare landar vi äntligen i Atlanta och folk börjar mumla till varandra att we made it!

Nä nä nä, sakta i backarna. Det trodde ni väl ändå inte? Vi har tyvärr ingen gate till er ni får vänta i 20 minuter. De 20 minutrarna blev till 2 timmar. Väntandes 50 meter från terminalen. Vid det här laget hade de flesta gått förbi frustrationsläget och in i uppgivenheten. Jag satt och led med Amanda och Kayla och mamma som jag insåg förmodligen undrade var jag höll hus.

Tillslut på fast mark kommer ut i välkomsthallen och får småpanik för att jag inte hittar Amanda och Kayla, börjar fumla med telefonautomaten som bara skriker ERROR till mig. Hör plötsligt någon ropa Welcome to America! Blombukett och kramar. Och jag började grina av lättnad och 9 timmars frustration.

Men ni trodde väl inte att det var färdigt där? Nej, sen var det ju det där med väskan. Vi väntade vi bandet i 40 minuter, sen försvann plötsligt Washington DC från alla skärmar och väskor slutade komma. Vi, tillsammans med de flesta från min flight blev hänvisade till Deltas bagagekontor. Där människor från ungefär 15 andra flighter redan väntade i en lång kö. Så...45 minuters köande. Tillslut får jag reda på att min väska finns att hämta bland oversized bagage-avdelningen (ja, jag var ju borta i hela 5 dagar). Lycklig över att min väska är lokaliserad springer vi bort till oversizedavdelningen där en grupp människor står till synes uppgivna. Var kan jag hämta min stora väska? undrar jag. Here säger någon But the belt is broken naturligtvis är bagagebandet trasigt. Varför skulle någonting fungera idag? Efter en halvtimme kommer tillslut mannen med den magiska nyckeln till proppskåpet (eller vad det nu var) och min väska rullar äntligen upp på bandet.

Sedan var det bara hemresan kvar då. Bara. För ni kommer väl ihåg anledningen till att hela flygkaoset uppstod från första början? Just det, thunderstorms och skyfall. Det skulle vi alltså köra hem i. Vi fick köra på halvfart hela vägen hem för att undvika vattenplaning. Resan som vanligtvis tar 1 timme o 15 minuter tog ungefär 2.5 timmar.

Så klockan två på morgonen. Prick 12 timmar efter jag satte mig i bilen mot flygplatsen i DC staplar jag in på mitt college rum. Slänger mig efter laddaren i resväskan och ringer mamma.

Kan bara säga att jag beundrar Kayla och Amanda. Inte många som skulle stå ut med att vänta i nära 4 timmar på en flygplats utan ngn som helst info. Dessutom var de inte de minsta sura när jag kom, de hade köpt blommor och orkade till och med skämta. Welcome to America!

Men, som sagt, jag köper en bil snarast!

(Förlåt för det superlånga, frustrerade inlägget!)

tisdag 26 oktober 2010

Back to reality

Bröllopet var lyckat. Finfint väder med färgsprakanade träd som bakgrun utgjorde bra förutsättningar för den lagom långa, väldigt fina ceremonin. Middag plus efterföljande dans var riktigt trevligt också. Bilder kommer!

På söndagen bjöds det på brunch hemma hos brudparet och efter lite marknadsshopping och välbehövlig vila så blev det tapasmiddag. De senaste dagarna har det blivit shopping, promenader i DC downtown och restaurangbesök. Det har varit mysigt att spendera tid med hela klanen Lönnberg. Imorgon bär det av tillbaka till Macon, Georgia - utan familjemedlemmar. Det känns lite märkligt att åka från DC-bubblan tillbaka till Macon-bubblan. Dessutom säger jag hejdå till familjen på obestämd tid, förmodligen 7 månader. Vi får se imorgon kväll hur pass tungt det känns. Amanda och Kayla kommer i alla fall och hämtar mig på Atlanta flygplats. Det blir mys.

fredag 22 oktober 2010

Med päronen i södern

Stiltjen på bloggen kommer sig av att det tar tid att sköta skola samtidigt som man socialiserar med föräldrarna. Efter en shoppinghelg i Atlanta har de spenderat fem dagar i Macon. En stor middag Rotary style med inhyrd barman och kock i ett McMansion har hunnits med precis som tre Rotaryluncher, tur av campus och trevliga kvällar med diverse Maconmänniskor. Jag tror inte att de har tråkats ihjäl i min lilla bondhåla (med 3 gånger fler invånare än Lidingö).

Nu har vi landat i DC, ikväll är det coctailparty på brudgummens föräldrars bekostnad och imorgon smäller det. Klockan tre hoppar vi på chartrade bussar som tar oss till utomhusbröllopet. Jag har min outfit klar och det ska bli riktigt kul. Båda mina farbröder är här så det är en liten släktträff med brödratjafs. det gillar vi.

Förhoppningsvis knäpper jag några bra bilder också. Mamma och pappa hälsar!

fredag 15 oktober 2010

Finbesök

Gårdagskvällen var fantastisk. Fair food (som är en södernklassiker) och galna åkattraktioner. Vi har kul när vi är tillsammans vi fyra helt enkelt.

Nu håller jag på att packa ihop mina saker för att bege mig till Atlanta för att möta päronen som änligen ska få uppleva den Amerikanska södern. Nice.

Hörs snart!